Men vikten av att arbetskraftskostnaderna i Sverige ligger på rätt nivå kan inte nog understrykas. Och ett exportberoende land som Sverige kan inte tillåta sig kostnadsexcesser på inhemska marknader. I varje fall inte om man vill undvika inflation och lägre levnadsstandard.
Svensk ekonomi och välfärd avgörs av om industriföretag i Sverige är internationellt framgångsrika eller inte. De måste framgångsrikt kunna möta ett hårt internationellt konkurrenstryck med pressade priser, konkurrenter med högteknologiskt kunnande och slimmade kostnader.
Nu har avtal slutits för 500 000 personer som arbetar i den exportberoende industrin. Det har varit hårda förhandlingar där vi på arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen haft en helt annan uppfattning om konjunkturen och det ekonomiska läget än våra fackliga motparter. Vi ser en stor ekonomisk osäkerhet i omvärlden som redan börjat påverka svenska teknikföretag negativt.
I detta ekonomiska klimat valde vi ändå att träffa ett avtal som innebär löneökningar på 2,6 procent över ett år - en nivå som vi anser är för hög. Men med alternativen och strejkhotet hängande i luften, ville vi ta vårt ansvar så att våra medlemsföretag så snabbt som möjligt fick klara ekonomiska spelregler för att kunna möta den annalkande krisen på bästa möjliga sätt.
Trots att vi och våra fackliga motparter har skilda utgångslägen, finns det en ömsesidig insikt om industrins betydelse för Sverige och vårt välstånd. Med nära hälften av all varuexport, är de motorn i svensk ekonomi, och hur det går för dessa företag påverkar hela Sverige.
Därför är det viktigt att industrins avtal sätter märket, bildar taket för alla andra branschers avtal. Om andra sektorer hamnar på en högre nivå får vi löneökningar som samhället inte har råd med. Det kan innebära en pris- och lönespiral som leder till att Sverige prisar ut sig från den internationella marknaden. Då påverkas både industrins internationella konkurrenskraft och Sveriges välfärd i negativ riktning. Om detta är vi och våra fackliga motparter överens om, kanske för att vi båda på nära håll kan se vad konsekvenserna kan bli.
Nu ifrågasätts denna vedertagna logik av till exempel Kommunal och LO centralt och då finns det anledning till oro.
LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin spelar högt med svensk ekonomi, välfärd och sysselsättning, när hon står kvar vid sina krav på 3,5 procent, inklusive särskilda låglönesatsningar, jämställdhetspotten och nya villkor för visstidsanställda.
Detta gynnar inte någon - allra minst de med lägst lön som LO säger sig värna.