Häromdagen meddelades att Setra-koncernen med statliga Sveaskog som huvudägare (50 procent) inte har gått att sälja i sin helhet. Nu är den nya strategin att stycka Setra och sälja varje sågverk för sig. Rolfs såg i Kalix ska nu ensam slåss på en tuff marknad. Osäkerheten ökar därmed.
Setra är en viktig arbetsgivare i branschen och spelar en stor roll för näringslivet på flera mindre orter i landet, inte minst på landsbygden.
Riskerna med en utförsäljning av Setra är betydande. Risken är att ägandet tas över av kortsiktiga spekulanter som inte är intresserade av att utveckla produktionen långsiktigt utan är ute efter kortsiktiga vinster eller tillgången till skogsråvara.
Staten borde vara kvar som ägare och använda sitt ägande till att trygga produktionen och öka förädlingsgraden av virket. Så kan många jobb tryggas och skapas på orter som skulle vara utsatta om inte Setra hade produktion på platsen. Ett långsiktigt statligt ägande kan ge utveckling i landsbygden och inte minst i Norrlands inland.
En översyn bör göras av hur staten bäst kan bidra till att skogsnäringen kan utvecklas med bakgrund i nuvarande brist på råvara. Danmark har under många år haft en framgångsrik trä- och möbelindustri utan att ha särskilt många träd. Råvaran hämtas på annat håll. Sverige med sin stora tillgång på skog har haft märkvärdigt svårt för att öka träförädlingen där de stora vinsterna kan göras och jobben kan tryggas.
Det är dags för en ordentlig förändring av detta sakernas tillstånd.
Staten har vid många tillfällen visat sig vara en långsiktig och stabil ägare, till exempel som ägare till LKAB även när det blåst kärva vindar kring bolaget. Staten har investerat och nu är LKAB ett modernt gruvföretag med en stabil ekonomi. På samma sätt kan staten nu agera när det gäller Setra-koncernen. Många bedömare menar att på några års sikt ser det ljust ut för sågverksbranschen.
Låt därför inte Rolfs Såg bli en del i en klipparekonomi utan använd sågen i en långsiktig strategi för att utveckla svensk träindustri!