(s) och (v) hycklar om sågnedläggning

Det är beklämmande att ordförandena för (s) och (v) i länet gång på gång går ut i medierna och försöker köpa sig billiga politiska poäng på en bygds olycka.

Flaggorna på halv stång efter att planerna på nedläggning blivit offentliga.FOTO: K-L Sundqvist

Flaggorna på halv stång efter att planerna på nedläggning blivit offentliga.FOTO: K-L Sundqvist

Foto: K-L Sundqvist

Luleå2008-05-12 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag förutsätter att de som erfarna och kunniga politiker på så pass hög nivå vet orsaken till sågnedläggningarna i länet. Det finns två viktiga anledningar till att så många inlandssågar, och nu Seskarösågen, fått stänga.
Den ena är den stora utbyggnaden av sågkapacitet som gjordes i Piteå med statliga subventioner och socialdemokratiske ministern Anders Sundström som primus motor. Detta skapade en brist på råvara i länet, eftersom sågkapaciteten där nu överstiger timmertillgången.
Den andra anledningen är att den oproportionerligt stora avsättningen av naturreservat i länet radikalt minskar råvarubasen för våra sågverk. Detta har till stora delar genomförts under (s)-regeringens tid och fortfarande ropar åtminstone vänsterpartiet på fler reservat.

Mot denna bakgrund, som jag förutsätter att (s) och (v) känner till, borde de i stället för att gnälla upplysa medborgarna om att detta är den förda politikens konsekvenser.
Vill man ha stora områden undantagna från skogsbruk innebär det färre jobb i skogsindustrin. Likaså innebär en koncentration av sågkapacitet till fyrkantsområdet en neddragning på andra håll. Vill man få en förändring gäller det att komma med bättre lösningar.
Att då ropa på alliansregeringen och Maud Olofsson för att städa upp efter de konsekvenser som den egna politiken lett till vittnar om egen handlingsförlamning.

Tänk om (s) och (v) vågade föreslå att man i Piteå (som dessutom sägs vara den minst lönsamma sågen) stänger åtminstone en såglinje och där satsar på vidareförädling, i stället för att stänga Seskarö, samt att man begränsar avsättningen till reservat i länet för att inte äventyra för mycket av skogsnäringen.
En sådan åtgärd skulle förbättra råvarutillgången för inte bara Seskarö/Kalix utan även för flera livsviktiga inlandssågar, och vara ett stort framsteg för miljön, eftersom timmertransporterna skulle bli betydligt kortare till de mer närbelägna sågarna.
Det skulle också skapa en tryggare framtid för hela länets skogsindustri.

Om (s) och (v) skulle föreslå något så konstruktivt skulle åtminstone vi kristdemokrater och förhoppningsvis alla andra politiska partier tillsammans kunna ställa oss på barrikaderna för att behålla både Seskarösågen och de kvarvarande inlandssågarna till hela länets fromma.
Läs mer om