µ Svar till Kurt-Åke Andersson, NSD Debatt den 22 januari.
Så här, Kurt-Åke Andersson, använde vi vårt kulturbidrag från Norrbottens läns landsting:
Sveriges konstföreningar, Norrbotten bedrev under åren 2008-1010 ungdomsprojektet Face me. Projektet riktade sig till elever vid länets estetklasser, bild och formgivning. Uppgiften var att beskriva hur det är att som ung leva i Norrbotten, just här och just nu. Närmare 120 ungdomar, från åtta skolor, kom att delta i projektet. Att våga berätta hur jag ser på mig själv, hur jag ser på mitt liv kräver mod.
Jag vet att det under arbetet på skolorna fördes många samtal där ungdomarna med varandra och sina lärare diskuterade viktiga livsfrågor.
Mars 2009, när ungdomarna var klara med sina verk, inbjöds de till en tvådagars utbildning på Sunderby folkhögskola. Där fick de lyssna på en föreläsning i konsthistoria, pröva att teckna kroki samt vara med om sin egen vernissage med närmare 200 besökande. Det måste ha varit en stark upplevelse att då också få ta del av de sätt som kamraterna från de andra skolorna, i sina verk, beskrev hur det är att leva i Norrbotten just här och nu.
Efter vernissagen på Sunderbyn gick 35 verk vidare på en årslång vandringsutställning i sju av länets kommuner, där de lokala konstföreningarna ansvarade för arrangemangen. Här fortsatte samtalet kring hur det är att vara ung i Norrbotten i dag. Ett samtal nog så viktigt även för oss vuxna att ta del av.
Detta projekt, är jag övertygad om, gav utväxling i folkhälsotermer. Ungdomarna fick anledning att fundera kring sin livssituation, utbyta tankar med sina kamrater och lärare och fysiskt i sina verk presentera hur de ser på sig själva. De fick en arena att uppträda på, togs på allvar i
sitt kreativa skapande. Självkänslan stärktes.
Naturligtvis kan verksamhets- och projektbidrag komma från flera andra håll än landstinget. Men som ideellt arbetande, med begränsad tid till förfogande, är jag tacksam över att bara behöva göra en framställan om bidrag per år.