Så kan rika Jokkmokk hjälpa andra
Sedan mitten av 1980-talet har undertecknad till och från försökt lyfta frågan att naturresurser som kapitaliseras också på något sätt måste tillföras bygden för dess möjlighet att utvecklas och leva vidare.
Ett sätt att föra tillbaka delar av naturresursernas värden kunde vara att införa en naturresursavgift för exempelvis skogsråvara, mineraler, vatten och vind.
Foto: Magnus Pehrsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samtidigt har man skapat ett system med viss återföring av medel i form av bidrag till regioner som i själva verket står för att skapa grundresurserna i samhället, alltså produktion som skapar ett mervärde. Våra politiker har på många sätt hamnat i ett beroendeförhållande för att trygga sina kommuners existens.
För ett par år sedan blev jag inbjuden till ett seminarium i riksdagen för att berätta om det kanadensiska systemet för återföring av vattenkraftsmedel till provinsen. Seminariet arrangerades av intresseföreningen Sveriges Vattenkraftskommuner.
I Kanade har man sedan 1920-talet använt sig av ett system med vattenavgifter, så kallade Rental Fee. Enligt deras motsvarighet till Vattenfall, Ontario Hydro, så är provinsen, kraftbolaget och framför allt befolkningen mycket nöjda med systemet.
Det innebär att kraftbolaget får betala en vattenavgift till provinsen oberoende om man producerar el eller inte. Denna konstruktion används enligt avtalet för att säkerställa att kraftbolaget producerar el på ett effektivt sätt.
Jag räknade på situationen efter Luleå älv för år 2004. Hade vi använt oss av detta kanadensiska system så hade år 2004 cirka 700 miljoner kronor utbetalats till motsvarande provins.
Vår situation i Sverige år 2004 var att cirka 90 miljoner utbetalades i Sveriges samtliga vattenkraftskommuner. I Norge samma år betalades cirka 3 miljarder kronor ut till vattenkraftskommunerna.
Intressant var också att lyssna till Vattenfalls synpunkter. Man tyckte att systemet är mycket intressant och det skapar samtidigt ett viktigt incitament för vattenkraftproduktion hos lokalbefolkningen.
Centerpartiet har sedan länge varit för att en återbetalning i någon mer påtaglig form ska ske i Sverige och min förhoppning är att detta ska bli en stor politisk fråga under nästa valrörelse så att samtliga kandidater får bekänna färg i frågan.
Jokkmokk, som i grunden sannolikt är en av Sveriges rikaste kommuner vad gäller naturresurser, har i dag en mycket begränsad reveny av vattenkraften. Dessutom har en annan viktig naturresurs berövats kommunmedborgarna, nämligen skogsresursen.
83 procent av den produktiva skogsmarken i Jokkmokk är på något sätt belagd med restriktioner utöver skogsvårdslagen. Detta innebär att invånarnas framtida möjlighet till utkoms kraftigt kommer att begränsas.
När staten proklamerar nationalparker etc så tar inte staten något som helst ansvar för att trygga försörjningen för medborgarna. I Nordamerika som exempel är det normalt att man federalt skapar arbeten som parkvakter etc. Detta sker inte alls här.
Ett sätt att föra tillbaka delar av naturresursernas värden kunde vara att införa en naturresursavgift för exempelvis skogsråvara, mineraler, vatten och vind. Eftersom kapitaliseringen sker på annat ställe än där råvaran exploateras så betalas en avgift tillbaka till regionen där naturresursen produceras.
Detta skulle kunna vara ett sätt att skapa ett mer rättvist system i Sverige samtidigt som rika regioner som Jokkmokk kunde hjälpa andra i grunden svagare regioner.
Självkänslan skulle också förbättras och en kommun som Jokkmokk skulle också statistiskt visas vara en mycket rik kommun.