Olov Abrahamsson anklagar i en ledare i NSD den tredje oktober i år Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström för att plädera för en systemskiftespolitik. Detta för att Källström säger att Sveriges skattekvot stabilt borde ligga på OECD:s genomsnitt. Abrahamsson menar att Sveriges höga skatter gör att Sverige kan unna sig en bra välfärdspolitik och stark offentlig sektor. Problemet med Abrahamssons resonemang är bara att var och en kan se att sambandet inte håller. Trots att vi i dag har höga skatter upplever många människor i sin vardag en bristande trygghet och tillit till va↔lfa↔rden, polisen och fo↔rsvaret.
Istället växer problemen, mitt i en stark, internationellt driven, ho↔gkonjunktur, i svensk ekonomi. Tudelningen på den svenska arbetsmarknaden fortsätter att öka. Utsatta grupper, inte minst många utrikesfödda och personer utan gymnasieutbildning, utgo↔r en allt sto↔rre del av de arbetslo↔sa. Gapet mellan de som har och de som inte har jobb växer och tusentals människor i produktiv ålder är i praktiken avskurna från arbetsmarknaden. Sjuktalen ligger på höga nivåer och långtidssjukskrivningarna ökar. I Sverige i mitten av 2010-talet riskerar vi nu att se en ny bidragsberoende underklass växa fram.
Centerpartiets utgångspunkt är att människor har rätt att bestämma över sitt eget liv och därmed över de pengar de själva arbetat ihop. Den långsiktiga inriktningen på vår skattepolitik är därför att sänka skatterna på arbete och företagande. Lägre skatter över människans självbestämmande gör det mer lönsamt att driva företag och arbeta. Det stärker därigenom hela landets ekonomi och bygger Sverige starkt.
Fyra av fem nya jobb under 2000-talet kom från små och växande företag. Därför måste dessa ges möjligheter att bland annat genom sänkta arbetsgivaravgifter, anställa de som är nya och oprövade på arbetsmarknaden. Inkomstskattesänkningar måste inriktas på alla men mest till de med lägst inkomster.
Centerpartiet vill sta↔rka va↔lfa↔rdens kärna med vård, skola och omsorg genom en kraftig o↔kning av de generella medlen till kommuner och landsting så att de sja↔lva får redskapen att klara sina utmaningar, såsom integration och en åldrande befolkning. Vi ser också att det behövs särskilda satsningar på att minska ko↔erna och o↔ka tillga↔ngligheten i vården, inte minst fo↔r de unga som lider av psykisk oha↔lsa.
Vi måste stoppa klyvningen av Sverige, öka tryggheten vid sjukdom och ålderdom och använda högkonjunkturen för att få så många som möjligt i arbete.