Tack vare ökade världsmarknadspriser på mineraler står den svenska gruvnäringen inför en kraftig expansion, och kommer inom de närmaste åren att behöva anställa folk. Detta ställer särskilda krav på att Sverige tar tillvara gruvnäringens möjligheter. Behovet av insatser från samhället är stort, alltifrån utbyggnad av järnväg och vägar till utbildning och bostäder i de områden som gruvnäringen berörs.
Den svenska basindustrin är avgörande för ekonomins stabilitet. Cirka 30 000 människor är i dag anställda inom gruvnäringen och dess kringnäringar och fler nyanställningar planeras för sektorn. I en studie som basindustrin gjort för Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) inom ramen för projektet "Innovation för tillväxt", står malm, skog, stål och kemi tillsammans för cirka 100 miljarder i nettoexport.
Vi vet också att de svenska tillgångarna är avgörande för Europas mineralförsörjning. Ett exempel är det statliga gruvbolaget LKAB som i dag står för mer än 90 procent av Europas järnmalmsproduktion.
Det har funnits skäl att känna oro inför regeringens passivitet kring gruvnäringens framtida utveckling. Gruvnäringens betydelse för svensk ekonomi, den stora internationella efterfrågan och svenskt miljökunnande är viktiga skäl för att stödja gruvindustrins utveckling.
Andra länder har varit betydligt mer aktiva i att finna lösningar för deras gruvnäringar. Exempelvis har Finland utarbetat ett förslag till handlingsprogram för gruvindustrins utveckling som berör forskning och utveckling, förkortande av tillståndsprocesser, utveckling av miljöteknik och ökad tillgänglighet av investeringskapital.
Utan en aktiv politisk medverkan riskerar vi att missa en uppenbar potential till ökad sysselsättning och tillväxt.
Mot denna bakgrund är det glädjande att riksdagen beslutat, efter mitt initiativ, om ett program för ett sammanhållen gruv- och mineralindustri i samverkan med staten, näringslivet och akademin. Ett sådant program ska väga in aspekter som en väl fungerande infrastruktur med betoning på järnväg, en översyn av effektiviseringen i tillståndsprocesser, säkerställning av framtida kompetensförsörjning och kommunernas förutsättningar och ansvar att möta den ökade efterfrågan på bostäder, skolor, barnomsorg och sjukvård där gruvnäringen verkar.
Det behövs en aktiv näringspolitik om Sverige både ska klara sysselsättningen och en hållbar utveckling. Därför tar vi nu vårt ansvar för ett samlat grepp om gruvnäringen som kan betyda utvecklingsmöjligheter, ökad framtidstro och fler jobb i Sverige!