Ett par veckor efter att Kofi Annan presenterade sin fredsplan tilltar nu våldet i Syrien. Enligt medierapporter har upp till 70 civila dödats nyligen i staden Hama. Sammanlagt räknar FN med över 9 000 dödsoffer sedan de folkliga demonstrationerna startade i mars förra året.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kallar situationen "oacceptabel" och fördömer i starka ordalag våldet mot civila. Ban ger uttryck för en hel världs frustration.
FN-chefens ord ger också FN:s medlemsländer anledning att reflektera över hur Syrien-situationen ska hanteras framöver.
De senaste våldshändelserna äger rum mindre än en vecka efter att säkerhetsrådet inrättade en FN-övervakningsstyrka för Syrien. Styrkan ska bestå av upp till 300 obeväpnade militärobservatörer som ska finnas på plats under 90 dagar. Uppgiften är att övervaka ett eldupphör.
FN-observatörerna har en viktig roll men också en särskilt utsatt position. Här finns viktiga historiska erfarenheter att ta fasta på. I Kosovo ställdes hoppet till en verifikationsstyrka från OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som skulle övervaka vapenstillståndet. Freden höll i några veckor.
FN-observatörerna i Syrien ska övervaka att de sex punkterna i fredsplanen förverkligas. Det har inte börjat bra. Syrien vill diktera vilka länder som får bidra och det tycks ta tid att få styrkan på plats. Rapporter säger att områden och personer som observatörerna har besökt har utsatts för riktade attacker.
Våldsutvecklingen och det syriska obstruerandet bekräftar de farhågor som många uttryckte när fredsplanen presenterades. Syriens president Bashar al-Assad följer sin alltför bekanta vana att lova runt och hålla tunt.
Om inte Assad också i praktiken går med på villkoren i Kofi Annans fredsplan bör omvärlden överväga att ta hem observatörerna och hitta andra vägar att genomdriva planen.
Det huvudsakliga hindret för en mer kraftfull omvärldspolitik mot Syrien har länge varit Ryssland och Kina. De två länderna la redan i oktober in sitt veto mot vapenembargo och ekonomiska sanktioner.
Dessa åtgärder bör åter prövas när nu ryssar och kineser ser hur Assad agerar. EU och USA måste fråga sig hur man får med Ryssland och Kina på en robust linje för att värna mänsklig säkerhet.
Om inte observatörer tillåts att övervaka säkerheten för syriska civila måste FN:s medlemsländer göra sig beredda att ställa militära styrkor på fötterna, eventuellt på turkisk mark. En prioriterad uppgift är att säkra att humanitära organisationer får tillträde till Syrien. Också andra vägar måste prövas.
Arabförbundet har, efter en inledningsvis aktiv roll, haft en lägre profil och borde kunna göra mer. Generalförsamlingen agerade när säkerhetsrådet var förlamat förra gången och måste fortsätta att pressa Syrien.
Såväl Ban Ki-moon som sändebudet Kofi Annan har varit utomordentligt tydliga mot Assad. Skyldigheten att skydda Syriens civilbefolkning hänger nu på att den förre och den nuvarande FN-chefen får medlemsländernas stöd såväl i ord som i handling.