Sanning och konsekvens
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta säger Karin Åström att hon och många andra känner till via tidigare forskning och sunt bondförnuft. Om hon med detta menar att hon som kommunfullmäktigeledamot för socialdemokraterna i Överkalix var med om att rösta igenom en stor nedskärning av personal inom äldreomsorgen i kommunen 1998, är oklart.
Denna nedskärning resulterade i att ohälsotalen och utslagningen av kvarvarande personal ökade lavinartat. Överkalix fick en föga hedrande tätplacering i toppen av ohälsotalsligan bland Sveriges alla kommuner.
För mitt förnuft fanns och finns det fortfarande ett klart orsakssammanhang mellan minskad personaltäthet och ökade ohälsotal. En fråga till Karin; är forskarnas sanningar och konsekvenser giltiga även i Överkalix, eller handlar det i vår kommun om lögn och svartmåleri?
Nära 10 år senare bestämde sej kommunen för att via Karolinska Institutet göra en omfattande undersökning (via ifyllande av anonyma enkäter) av personalens levnadsvanor och tillståndet på arbetsplatserna. Vid de träffar som följde visade det sej att i den personalgrupp jag tillhörde fanns en klar majoritet som svarat att det fanns fyra tydliga förslag till åtgärder som behövde genomföras för att skapa en bättre arbetsmiljö.
Eftersom jag inte längre finns kvar som anställd vet jag inte hur fortsättningen blivit, men mest troligt rinner allt ut i sanden. Tystnaden och rädslan breder ut sig, ingen vågar säga vad man egentligen tycker av rädsla för repressalier. Nog har Karin Åström mycket att stå i med även på hemmaplan om hon kan, vill och törs.