Satsa på ett trovärdigt försvar

Foto: Kurt Engström

Luleå2008-08-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med jämna mellanrum har militära och politiska beslutsfattare uttalat sig om hotbilden i Sveriges geografiska närområde. Man har allt som oftast förutspått att det inte kommer att uppstå några militära hot mot vårt land inom minst tio år och att vi därför lugnt kan fortsätta att nedrusta försvaret av vårt territorium för att istället satsa på deltagande i diverse internationella insatser vilkas betydelse för Sveriges säkerhet säkert kan motiveras men förmodligen ter sig något oklar för svensken i allmänhet.
Samtidigt som Sveriges och hela världens blickar riktades mot invigningen av de olympiska spelen i Peking demonstrerade dock Ryssland handgripligen att landet inte längre är intresserat av en position som en andra klassens stormakt utan att man har större ambitioner.

Man visade även att man inte är intresserade av en ytterligare utvidgning av NATO in i det som tidigare var Sovjetunionen. Kriget i Kaukasus visar dels att Ryssland inte är berett att låta sig irriteras av småstater i landets intressesfär som för en västvänlig politik, dels att man utan att tveka tillgriper militärt våld för att genomdriva sin vilja.
Vad vi ser idag är ett starkt, stabilt och självsäkert Ryssland som är berett att göra det överraskande, och rätta in småstaterna i Kaukasus i ledet. Vi ser också en västvärld som inte är beredd att göra särskilt mycket åt saken.
Men, kan det invändas, Kaukasus ligger ju långt från Sverige och så länge kriget rasar där är ju allt frid och fröjd hos oss. Visst, det är helt riktigt men vad är det som säger att Ryssland skulle agera annorlunda mot till exempel de baltiska staterna än man just nu gör mot Georgien, om ett läge uppstod där man ansåg sig vara tvungen att tillgripa våld för att försvara sina intressen.
Inte heller naturtillgångarna i Arktis är oomtvistade och kan säkerligen ge upphov till spända lägen, om västvärlden och Ryssland inte kan enas om hur man skall fördela rikedomarna mellan sig. Ett nytt kallt krig ter sig inte längre orealistiskt utan tvärt om redan mer som en realitet då USA förmodligen inte är intresserat av att godvilligt träda tillbaka som den dominerande världsmakten.

Hur pass god är då den svenska beredskapen på att möta en snabb försämring av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde? Svaret är givetvis att vi tyvärr inte har någon förmåga att möta något som helst allvarligare hot som riktas mot vårt land.
Invasionsförsvaret är med rätta nedlagt men en oklok politik i nedläggningens kölvatten har lett till att vårt territoriella försvar är avskaffat och ersatt med ett hemvärn utan förmåga att göra verkningsfulla insatser. Vår återtagandeförmåga av försvarskapacitet är genom nedläggningen av den allmänna värnplikten utraderad och folkets förtroende för landets försvarsmakt är mycket liten.

Vad våra politiker och högsta militära ledning nu måste enas om är att det inte längre går att sticka huvudet i sanden och låtsas som om inga hot mot vårt land kan uppstå och som om deltagande i internationella övningar skulle kunna bidraga till annat än ökade underskott till ingen nytta i försvarsbudgeten.
Satsa istället på att bygga upp ett trovärdigt försvar av det egna territoriet och låt de internationella insatserna stå tillbaka en tid ty inte förrän Sveriges försvar är trovärdigt i vårt eget folks ögon kan det vara trovärdigt i utlandet och inte förrän det är trovärdigt i utlandet kommer det att fylla sin funktion- att trygga landets fred och frihet.
Läs mer om