Sjukförsäkringen uppnår inte sitt syfte
Det finns en utbredd misstro mot sjukförsäkringens förmåga att leverera ekonomisk trygghet vid sjukskrivning. Mer än en tredjedel av alla tillfrågade, i en enkät som LO låtit genomföra bland allmänheten, uppger att en månads sjukskrivning skulle få allvarliga ekonomiska konsekvenser.
Foto: JESSICA GOW
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I enkäten har 1 000 svarande i åldern 18 till 65 år ombetts ta ställning till om de ekonomiskt klarar en månads sjukskrivning.
Den allmänna sjukförsäkringen är en viktig del i det generella välfärdssystemet. Försämringarna av sjukförsäkringen rubbar tilltron till välfärden genom en urholkad inkomsttrygghet och ett alltför strikt regelverk för prövning av arbetsförmåga.
Nu knuffas sjukskrivna ur försäkringen och in i arbetslöshet istället för att få stöd och hjälp för att kunna återgå i arbete. Pressen har ensidigt lagts på den enskilde att hävda sin rätt till stöd och hjälp för att återvinna hälsa och arbetsförmåga. Ett exempel är att den sjukskrivne själv ska skaffa fram ett utlåtande över arbetsgivarens möjligheter till rehabilitering/anpassning på arbetsplatsen.
Problemet är fortfarande att rehabiliteringen inte sätts in tillräckligt tidigt. Trots att arbetsgivarna har rehabiliteringsansvaret kan de välja att sitta med armarna i kors. Vi menar att en arbetsgivare som inte gör vad som krävs måste drabbas av kännbara sanktioner.
Det är rimligt att den som är sjuk får mer stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden än den som är fullt frisk. Om den enskilde inte kan gå tillbaka till sin tidigare arbetsplats måste ansvaret så småningom bli samhällets. Möjligheterna att få stöd till olika former av utbildning måste öka.
Generellt är det viktigt att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Därför måste arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning bli tydligare. Det behövs också ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att uppfylla ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning.
Alla måste kunna klara sin ekonomi även vid sjukdom. Den nedtrappning av ersättningen som sker vid så kallad förlängd sjukpenning är helt fel. Fel är också karensdagen som måste bort, eftersom den framför allt drabbar LO-förbundens medlemmar.
En majoritet av dagens långtidssjukskrivna är kvinnor mellan 50-60 år som arbetar inom vård- och omsorg. När regeringen fördelar ansvaret för sjukskrivningarna faller bördan i huvudsak på dessa kvinnor som ofta slitits ut av sina arbeten. Det är varken en rimlig eller anständig ansvarsfördelning.
Förr hade vi en sjukförsäkring som lämnade alltför många människor i passivitet. Så vill vi inte ha det. Men vi vill heller inte ha en sjukförsäkring som saknar ett helhetsperspektiv och lämnar människor utan ekonomiskt trygghet.