Ska gruvfacket avgöra entreprenad inom äldreomsorgen?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Olov Abrahamsson skriver "Om det
finns gruvarbetare eller företagare
som engagerar sig i det Socialdemokratiska partiet är det bara positivt." Visst är det så.
Men när ledningen för Gruv 12:an ansluter sig till Socialdemokratiska partiet för att avgöra en entreprenadfråga inom äldreomsorgen, måste det var fel. Det kan väl inte vara Gruvfackets huvuduppgift. Det bör väl vara gruvarbetarnas väl och säkerhet som är huvuduppgift. Vi går ju till val för att välja politiker som tillhör och har en ideologisk vilja.
Men på senare tid hör man allt fler fackliga ledare uttrycka en vilja att styra "sitt" parti. Det Socialdemokratiska. Som om alla medlemmar är Socialdemokrater. Det är framförallt Metall i Luleå och Kiruna som nu flyttar fram sin politiska framtoning.
På 1990-talet gjorde ju Lars Törnman "revolution" genom att avpolitisera Gruv 12:ans styrelse från socialdemokrater och blev ordförande . Facket skulle vara fritt och avskiljt från politiken. Har Olov Abrahamsson glömt den tiden? Han bildade sedan "sitt" parti som fick ett jättestort genomslag i Kiruna-politiken.
Olov Abrahamsson skriver: "Det är dags att ta steget och bestämma den framtida färdriktningen för gruvstaden."
Stadsomvandlingen är ett "projekt" som varar i 30-50 år framöver om marknaden behöver stål. Hela Kiruna centralort består av mineraliseringar. LKAB har pekat ut Lappmalmen 1 (Sandstensberget mot Kurravaara ), Lappmalmen 2 (Lombolo mot Flygfältet ) och nu senast Toullavaara, som ska undersökas i sommar.
Problemet att peka ut en färdriktning om framtida stadsomvandling är inte en enkel fråga. Det kommunala planmonopolet är svårt att hantera när Kiruna består av sex (6) riksintressen. I slutändan kanske det inte är Kiruna-politiker som avgör, utan staten via länsstyrelsen och i slutändan regeringen.
Låt oss inse att detta är kanske inte dagens politikers avgörande, utan morgondagens. Mycket hinner hända på 30-50 år.