Rädda barnen visar att barnfattigdomen ökar alarmerande. 13 procent eller 248 000 barn är fattiga. Det är 28 000 fler barn än 2010, då siffran fattiga barn var 11,5 procent. Åtstramningarna i sjukförsäkringen samt de kraftiga neddragningarna i A-kassan drabbar de mest utsatta, barnen, i resurssvaga familjer.
Det handlar om barn som inte har skor till vintern, eller en varm jacka. Det handlar om barn ungdomar som får sluta på fotbollen eller bandyn för att familjen inte har råd med de extra kostnader som aktiviteten innebär. Det handlar om barn som aldrig bjuder hem några kompisar för man vill inte visa hur fattigt man har det hemma. Det handlar om att inte ha mat i slutet av månaden.
Men framförallt handlar det om skammen att vara fattig som man bär i tysthet. Fattigdomen tär på människan dag som natt, du kan aldrig vila från fattigdomen. Barnen är oroliga och ledsna inte bara för bristen på resurser utan för hela familjens ekonomi.
Neddragningarna i socialförsäkringarna har slagit stenhårt mot barnen. Borgerligheten har märkbart svårt att komma med trovärdiga argument, jobbpolitik, jobbskatteavdrag. Det är inte trovärdigt längre! Sysselsättningsgraden har minskat jämfört med 2006. Fler människor än någonsin lever i det så kallade "utanförskapet", arbetslösa, utförsäkrade, sjuka människor.
Borgerligheten har skapat ett elitistiskt klassamhälle - där egoismen är ledordet! Det är ok med ett allmänt öppet socialt förakt, även från etablissemanget.
Vill vi leva i ett sådant samhälle?
Alla människors rätt till ett värdigt liv och möjligheter att utvecklas och nå sina drömmar ska inte vara förbehållet en del grupper utan alla ska ha den möjligheten.