Skattesänkning viktigare än statsfinansen?
Vi ska värna statsfinanserna, vi ska värna välfärden och vi ska minska arbetslösheten säger Odell, Borg och Reinfeldt. Se där ett typiskt Orwellskt språkbruk. Regeringen har nämligen bestämt sig för att inte låta kommunerna och landstingen få tillbaka pengarna som sparats in på välfärden sedan 1992.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ändå har man i tre års tid sagt att det inte finns pengar att kompensera kommunerna med. Ett engångsbelopp har man lovat att betala ut under valåret, medan inflationsuppräkningen av statsbidragen har slopats, vilket innebär mindre pengar per år.
Det man värnar är inte statsfinanserna utan skattesänkningarna, 85 miljarder som redan är genomförda och de planerade 120. Därför måste man låna till en passiv arbetslöshetspolitik som inte skapar några arbeten.
Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet tänker man tydligen använda till massiva skattesänkningar för att vinna nästa val och till att överleva nästa mandatperiod. Därefter finns ingen välfärd kvar. Regeringen vet att om man satsar på den offentliga välfärden så måste skattesänkningarna återtas.
Därför anser man att det är önskvärt att spara ner på vitala samhällsfunktioner och därför väljer man ökad arbetslöshet istället. När arbetslösheten stiger ökar kommunernas försörjningsansvar eftersom regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen har uppmuntrat många att lämna a kassan.
I 2008 års vårproposition skrev finansminister Anders Borg att ingenting av den förväntade framtida tillväxten ska används för att öka den offentliga servicens kvalitet eller omfattning och att målsättningen på lång sikt är att minska den offentliga andelen av ekonomin med tio procent.
Hur stora behoven än är och hur stort det finansiella överskottet än är, så ska kommuner och landsting tvingas att skära ner på verksamheten. Och när stat och kommuner inte har råd att investera så minskar orderingången för privata entreprenörer. Sverige släpar efter när det gäller investeringar i järnvägar, bostäder och energisektor.
Men för regeringen är det överordnade målet att avskaffa den offentliga sektorns finansiella resurser och det är orsaken till att den offentliga förmögenheten inte används för att köpa fler tjänster från den privata bygg- och entreprenörsmarknaden.
Att köpa arbetslöshet för våra skattepengar kallar regeringen för ansvarsfull ekonomisk politik. Den som vill köpa sjukvård, utbildning, bostäder och infrastruktur för våra enorma överskott kallas oansvarig.
Regeringen fortsätter omvandlingen av Sverige efter en nyliberal manual trots att denna modell har rasat samman runt om i hela världen.
Krister Engman
µ Svar till Mats Odell, NSD Debatt den 3 september.