Skolan behöver en akut
Regeringens extra miljarder till kommunerna är bra, men otillräckligt. Vi håller fast vid vårt krav på en skolakut som ska kunna hjälpa särskilt utsatta kommuner. Regeringen ger trots allt ett särskilt stödpaket till kommuner och landsting på sju miljarder kronor som ett engångsbelopp 2010 och fem miljarder i höjda statsbidrag vart och ett av åren 2011 som 2012.
Metta Fjelkner vill ha öronmärkta pengar till skolan.Foto: Mats Andersson
Foto: Mats Andersson / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Prognoser från Sveriges kommuner och landsting säger att mer än 11 000 personer komma att sägas upp i kommunerna under 2009 och 2010 om inte ännu större statsbidrag tillförs. Redan nu är det på vissa håll så illa ställt att eleverna drabbas.
Vi behöver mer pengar till välfärdssektorn: skolan, vården och omsorgen. Andra satsningar måste läggas på is. Det hade varit en fördel om regeringen haft mod att inte bara önska, utan också kräva detta!
Kommunerna får 70 procent av de nya pengarna och landstingen 30 procent. Pengarna ska användas i kommunerna och betalas ut i december fördelat efter invånarantal. Ingen öronmärkning för skolan alltså, vilket jag beklagar djupt. Vi vet att detta inte kommer att räcka i alla kommuner.
Redan den 14 oktober krävde vi att regeringen inrättar en skolakut som ska hjälpa särskilt utsatta kommuner. Vårt krav står kvar, och sedan dess har många fler krävt samma sak. Det som Lärarnas riksförbund ständigt framhåller är att regeringen specialdestinerar eller öronmärker pengar till skolan. Skälet till detta är att annars kommer utsatta barn att vara de som drabbas allra hårdast av den ekonomiska krisen
Barn till föräldrar som inte kan kompensera skolans bristande resurser av sociala, ekonomiska, etniska eller andra skäl kommer att få leva med att de inte fått en likvärdig skolgång. Det är fel att låta elever gå i så stora klasser att det inte finns tid för varje elev. Det är fel att inte elever som så behöver få specialundervisning av välutbildade speciellärare.
Vi lever fortfarande med sviterna av 1990-talets nedskärningar i skolan. De som började ettan i mitten av 1990-talet har fått betala ett högt pris. Låt inte nya årskullar elever börja skolan i för stora klasser, med för få lärare, med bristande specialundervisning.
Ändå är de extra resurser till kommunerna som nu kommer ett positivt besked. Men nu vilar det ett stort ansvar på kommunerna att inte verkställa alla de varsel som lagts. Skolan behöver sina lärare. När det handlar om varsel tar det flera månader för dem att träda i kraft och därför kan de varsel som inte är strukturella utan beror på den ekonomiska krisen, faktiskt dras tillbaka.
Därför krävs det av oss alla att vi noggrant bevakar att kommunerna gör allt de kan och inte lägger resurser på annat än kärnverksamheter.
I dessa ekonomiskt bekymmersamma tider är det också viktigare än någonsin att satsa på skolan. Sveriges möjlighet att klara utmaningarna efter krisen och i längden utvecklas väl och bibehålla konkurrenskraft och välfärd är beroende av att vi investerar i skola och utbildning i dag.
Politikerna kan inte låta elever och ungdomar återigen få betala för den ekonomiska krisen som under 1990-talets stora skolnedskärningar. Det vore oansvarigt, orättvist - och inte minst dumt.