skoteråkande och behöver
vi utveckla en speciell infrastruktur för detta ändamål?
För den som bor i Stockholms innerstad, på gångavstånd från Stureplan eller Hötorget, kan det tyckas underligt, men svaret på frågan är ett tveklöst ja.
Förutsättningarna för skoteråkandet är en mycket viktig fråga i de delar av Sverige som är lyckligt lottade att ha snörika och långa vintrar.
Användningen av snöskotrar i norra och mellersta Sverige har ökat under senare år och den får allt större betydelse även för rekreation och turism. Det finns därför starka skäl för att utveckla och upprätthålla ett väl fungerande nät av skoterleder.
Säkerheten ökar i och med att skotertrafiken separeras, trafiken förs över till miljömässigt lämpliga leder och det skapas en infrastruktur som kan utnyttjas av exempelvis turistnäringen.
Som ett led i arbetet med en snöskoterpolitik föreslår regeringen i den transportpolitiska proposition som nyligen har lämnats till riksdagen att ansvaret för snöskoterlederna ses över.
Eftersom skoterverksamheten i stor utsträckning kopplas till lokala och regionala behov och prioriteringar så bör det också i framtiden finnas en tydlig lokal förankring.
Den modell som vuxit fram inom snöskoterrörelsen, där lokala föreningar har ett direkt inflytande över verksamheten, är något som jag och regeringen tycker är intressant och värd att titta vidare på.
Arbetet med att utveckla skoterfrågorna ska ske i ett nära samarbete med de intresseorganisationer som finns på om-rådet. Det är viktigt att alla vi som är engagerade gemensamt är med och sätter upp långsiktiga regelverk för hur snöskoterverksamheten ska säkras och hur vi ser till att skotrarna framförs på ett säkert och miljömässigt riktigt sätt.
Snöskotern är ett viktigt transportmedel för de boende
i framför allt Norrland. Även den växande marknaden för naturturism gör det motiverat att se över hur vi ska organisera och utveckla detta på bästa sätt.