"Ett liv i ständig oro". Så lyder rubriken i NSD den 16 september. Tacka f-n för att man blir orolig när man varje dag i samma tidning får läsa att hela ens omgivning är förgiftad av ett illvilligt företag, som har placerats nära gränsen bara för att sprida gifter på den svenska sidan.
Att föra en skrämselkampanj och därefter fråga folk om de är oroliga skulle man kunna vänta sig av Expressen, men att en seriös tidning ägnar sig åt sådan kvällstidningsjournalistik är förvånande.
Att det är mer fråga om en kampanj än granskning framgår tydligt av hur NSD den 16/9 citerat finska institutet för hälsa och välfärd (THL). Att institutet bekräftar antalet missbildade barn i Haparanda har givetvis tagits med, liksom att bedömningen hör till svenska myndigheter. Däremot hade man "glömt" att ta med det viktigaste i svaret, nämligen att missbildningar i Torneo-området inte var fler än i övriga Finland. Tvärtom, frekvensen var något lägre än genomsnittet.
Men det är väl återigen frågan om den där illviljan, man sprider sina gifter bara på den svenska sidan.
NSD:s Johan Håkansson skriver i sin krönika att det hade behövts ett tvättäkta journalistdrev i den här frågan. Efter det här antalet reportage utan några nya fakta kan man väl med gott samvete kalla det för drev.
Jag är inte och vill inte vara advokat åt Outokumpu, men som läsare av tidningen vill jag att min dagliga tidning handlar om lite mer än bara en enda fråga.
µ Svar till Perttu Veteläinen.
NSD har under lång tid granskat utsläppen från Outokumpu och vad företaget gör för att minska dem.
Placeringen vid gränsen och olika länders regler för utsläpp har gett den frågan en extra dimension, men granskningen hade absolut gjorts även om industrin legat på den svenska sidan av gränsen.
Eftersom vår granskning koncentrerat sig på situationen i Haparanda bedömdes uppgiften om andelen missbildade barn i Torneå som en jämförelse av äpplen och päron.