Som ansvarig för handelsplatsen Nordan-smak kan jag konstatera att fas 3 är ett passivt stadium av förnedring, en slutstation i utanförskapet. Mitt konstaterande bygger på de erfarenheter jag har som anordnare av ett antal fas 3-platser.
Vårt engagemang med fas 3 har blottlagt flera oklarheter och orättvisor i regelverket. En "fastrea" ska erbjudas meningsfull sysselsättning och den får inte undantränga jobb. Problemet är att vi inte vet vad som är sysselsättning och hur man skiljer denna från "riktiga" arbetsuppgifter. Vi vet inte heller hur "låtsasverksamhet" kan vara meningsfull och hur vi ska kunna prova en anvisad för en anställning utan att bryta mot fas 3-regelverket.
Det företag som låter sina "fastreor" jobba på "riktigt" i stället för att sysselsättas med låtsasverksamhet snedvrider konkurrensen, sägs det.
ˆ Jag föreslår i stället att alla företag och organisationer som vill ta ett socialt ansvar genom ett engagemang i fas 3, rehabilitering och arbetsträning, ska ha rätt och möjlighet att göra det. De ska också kunna ge sina anvisade riktiga arbetsuppgifter för att på så sätt pröva på lämpliga uppgifter och lära upp personerna för en möjlig anställning eller som stöd att "starta eget".
Det finns dock risk att detta utnyttjas av företag som bara vill dra nytta av samhällets stödinsatser och få gratis arbetskraft, något som i slutändan förlänger fas 3-slaveriet.
ˆ Jag föreslår att, för att få vara med i "det nya" fas 3, måste varje företag som står som anordnare öppet redovisa sitt aktiva fas 3-arbete i ett årligt socialt bokslut.
Det ekonomiska bokslutet ska vara öppet så att det går att se om "fastrean" skapar ett mervärde i företaget som räcker till en anställning.
I dag får anordnaren av fas 3-platser 225 kronor per dag från Arbetsförmedlingen. Den anvisade får ingenting, fast han eller hon tar sig till en arbetsplats och "sysselsätts" i stället för att vara hemma och sova, spela dataspel eller se på tv.
ˆ Jag föreslår att "fastreorna" får en ekonomisk kompensation som uppmuntran för sin insats och som ersättning för deras ökade kostnader.
Men helst av allt skulle jag vilja att man skrotar hela fas 3 och inför ett system som bygger upp självkänsla, kompetens och drivkraft hos dem som hamnat allt för långt från den ordinarie arbetsmarknaden.
Som ansvarig för vår verksamhet och våra "fastreor" kan jag konstatera att det finns mycket drivkraft, kompetens och ansvarskänsla hos dem som regeringen kastat på arbetslinjens soptipp.