Folkpartiets Lennart Gabrielsson lägger ett förslag om ungdomsavtal med en lön på 75 procent av lägstalön för ungdomar upp till 25 år inom offentlig sektor. Det är ett förslag som hör hemma i papperskorgen.
Gabrielsson säger i en intervju i Dagens eko den 6 februari att "man ska komma ihåg att om man inte har jobb och inte får 75 procent av lägstalönen då får man ingen lön alls, och det är ännu mindre."
De yrken i offentlig sektor som detta handlar om är arbeten som redan har låga löner och med arbetsvillkor som kan lämna övrigt att önska. 75 procent av en redan låg lön blir en riktigt låg lön.
Lättnader för arbetsgivaren för att anställa unga människor finns redan.
Till exempel betalar en arbetsgivare halva arbetsgivaravgiften för unga upp till 25 år. En åtgärd som infördes för att stimulera till fler anställningar för unga människor.
Konstruktioner med lärlingsplatser, arbetsplatsförlagd utbildning och olika former av praktik finns redan i ett flertal avtal och genom förordningar. Det är former av anställningar med lägre lön, ingen lön eller subventioner för arbetsgivaren. Det behövs inga fler anställningsformer av det slaget.
Även Gabrielssons förslag med lön på 75 procent packas in i handledning och utbildning. Självklart ska alla människor ha möjlighet att utvecklas och utbilda sig i sitt arbete, inte bara ungdomar. Men i det här fallet är det väldigt uppenbart att det handlar om att sänka löner.
Lönebildning är inte en individuell fråga. Det är en samhällsfråga. De nivåer som finns reglerade i våra kollektivavtal är lägstanivåer. De utgör golvet.
Ett samhälle med stor lönespridning och stora sociala skillnader är ett instabilt samhälle. Förpassa förslaget med ungdomsavtal där det hör hemma - till papperskorgen.