"Statens nyheter"
Olle Lindström (M), kommunalråd i Boden.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En politik som sägs ge tittare/ lyssnare ökad valfrihet och främja "mångfald, konkurrens och kvalitet".
Men det är inte fler röster som får chansen, istället har redan starka röster ytterligare förstärkts. Och även Norrbottens Media AB, som äger nästan all media i Norrbotten får betraktas som redan stark röst. Norrbottens Media samägs av Piteå-Tidningen AB och Valrossen AB (socialdemokratiskt ägarkonsortium). I bolaget ingår NSD, Kuriren, Extra och TV 24Norrbotten. Bolaget är också delägare i radiokanalerna RIX FM och Lugna Favoriter. Bolaget ingår i Norrköpings Tidningars Media AB som är landets fjärde största mediekoncern.
Kulturministern värnar alltså marknadens valfrihet före medborgarnas. Alla ska slåss om annonsörer och sponsorer. Det ökar varken det ekonomiska utrymmet, yttrandefriheten eller mångfalden.
Kulturministern pådyvlar oss åsikter om att vi vill begränsa valfriheten och styra innehållet i media åt det mer "ideologiskt korrekta hållet".
Hon beskriver föraktfullt Public Service - radio och TV i allmänhetens tjänst - som "Statens Nyheter". Det är snarare Moderaterna som har drivit förslag om att smalna av SVT och SR till att enbart producera nyheter och sådana program som "inte har någon naturlig avsättning på marknaden".
Av samma anledning vill (M) förhandsgranska SVT och SR när de vill start nya programtjänster.
Vänsterpartiet har alltid värnat Public-Service-idén. Den är inte och ska heller inte vara "Statens röst".
Den behövs som självständig och oberoende media som granskar maktutövare, ger oss en neutral nyhetsförmedling och är en plattform för såväl folkbildning som kultur, idrott och fri debatt. Principen om så kallad armslängds avstånd mellan politiken och radio-tv-kanalerna är grundläggande. Politikerna får inte lägga sig i programinnehållet. Det man får göra är att formulera ramar för verksamheterna. Det finns till exempel inga andra mediebolag (utom TV4 hittills, som frivilligt tecknat sådant avtal) som har ansvar för att spegla hela landet.
Det är viktigt, och varför skulle det vara viktigt enbart för radio och TV och inte för tryckt press - om det är så att tidningarna börjar vika från en sådan heltäckande bevakning? Tanken på en nyhetsbyrå eller tidning med public-service-uppdrag känns inte alls främmande för oss - vi behöver tidningar som står fria och självständiga såväl från staten som från marknadskrafterna.
Avslutningsvis, ska kulturtidskrifterna ges full frihet i sin publicering även av samhällskritiskt innehåll. Här visar regeringen på ett mycket svagt intresse för att stärka yttrandefriheten, när man strukit bidrag till tidskrifter som inte passat in i den "ideologiskt korrekta" bilden.