Stockholm drar pengar från Norrbotten
Sverige behöver Norrbotten och Norrbotten behöver järnväg. Men om Förbifart Stockholm byggs kommer den att dra pengar från nödvändiga järnvägssatsningar ute i landet. Vi befinner oss nu på toppen av oljeproduktionen. Till 2030 kommer den att ha fallit kraftigt, kanske halverad, enligt forskarna.
Foto: Hans Sternlund
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De flesta inser klimathotets allvar trots energiindustrins mångmiljardsatsning på att så tvivel. Ändå görs vägsatsningar i storstäder som ökar biltrafiken, sprider ut bebyggelsen och fördyrar kollektivtrafiken. Det är ohållbart. Pengar behöver föras över från väg- till spårinvesteringar. I stället för vägar i Stockholm måste resurserna läggas på Norrbotniabanan och att via Nya Haparandabanan få en modern kustbana hela vägen till Haparanda. Att rusta upp befintliga stambanan till en standard som är likvärdig med Botniabanan ger inte samma nytta som en ny kustbana Umeå-Luleå.
Länken till det finska järnvägsnätet
i Hapa-randa/Torneå och mellanriksbanan till Narvik gör järnvägen till en viktig
strategisk faktor för hela Nordkalotten.
Efter två decennier finns indikationer om att en förlängning av det norska stamnätet till Tromsø, Nordnorgebanan, åter kan komma upp på den politiska agendan.
De nordliga landsändarna saknar
egenkapital därför att avkastningen på deras resurser vandrat söderut. De är mer än andra beroende av sina strategiska
tillgångar och behöver stöd i infrastrukturinvesteringar för att kunna ta dem tillvara.
Norra Sverige är rikt. Där finns skogen, där finns järnet. När oljan sinar behöver så mycket som möjligt överföras till tågtransport. För turismen behövs snabba tåg när det blir dyrt att flyga. Kanske kan Norrland bli matproducent för stockholmarna när det inte längre går att dopa jorden med konstgödsel eller importera livsmedel i stora mängder? De alternativbränslen vi kan få fram bör förbehållas glesbygden, inte stockholmares bilkörande när de kan resa kollektivt.
Den subarktiska dimensionen måste tas tillvara. Men det kräver en starkare sammanhållning i norr. Risken är annars att befolkningen blir statister till en utveckling som styrs av krafter som inte nödvändigtvis är upptagna av landsändans bästa. I Nordnorge är den frågeställningen aktualiserad i samband med oljebolagens planerade exploatering av presumtiva oljefält utanför kusten. Hur säkrar landsändan regionalt egenkapital för bland annat investeringar i järnvägar och annan modern infrastruktur?
Det är inte bara Förbifart Stockholm som kommer att dra pengar från strategiskt viktiga infrastruktursatsningar i norr. Hallandsåstunneln utformades utan hänsyn till geologernas varningar.
Låt inte Förbifart Stockholm bli ytterligare ett sådant prestigeprojekt där kostnaderna inte står i paritet med nyttan. Flertalet remissinstanser har på goda grunder avstyrkt detta.
I hela Sverige skulle det behövas järnvägsinvesteringar på minst 30 miljarder kronor om året för att klara framtida kommunikationer. Vi har inte lång tid på oss.
Ovädersmolnen som bådar om oljebrist och klimathot hänger redan tungt över oss.
Hans Sternlycke