Stort paket med litet innehåll
Den nyligen framlagda infrastrukturpropositionen kan liknas vid ett stort vackert inslaget paket med ett litet Märklintåg som innehåll.
Foto: Mikael Fritzon
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Järnvägens drift och underhåll får sedan några år omkring 4 miljarder kronor per år. Det räcker inte, och tågresenärerna får inställa sig på fortsatta störningar i tågtrafiken.
Banverket anger behovet till 7 miljarder kronor årligen. Regeringens förslag i infrastrukturpropositionen är en ökning till 4,25 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Efter valet vill man anslå 5,3 miljarder kronor per år.
För sent och för litet. Fortsatta förseningar för det miljövänliga tågresandet är med andra ord att vänta. Det svenska järnvägsnätet är som korta stumpar motorväg med långa sträckor byaväg däremellan.
I norra Norrland måste stambanan rustas upp på sträckan Bastuträsk - Boden för att man ska kunna utöka matningstrafiken och sätta in moderna tåg mellan Luleå och Umeå när Botniabanan står klar.
För att lyfta mer av den regionala och långväga trafiken på E 4 över på järnvägen måste stationerna i Älvsbyn och Bastuträsk byggas ut.
Att byggandet av nya Haparandabanan har påbörjats är mycket viktigt för mellanrikstrafiken öst - väst på Nordkalotten. Likaså upprustningen av Malmbanan för att klara de tyngre och längre malmtågen.
Kustbanan Umeå - Luleå blir tillsammans med norska Tromsbanen Narvik - Tromsö nästa stora projekt i en infrastrukturell upprustning i norr fram till år 2020.
Regeringen ökar anslaget för nyinvesteringar från dagens 9 miljarder kronor per år till 10,25 miljarder kronor under nuvarande mandatperiod.
Sammanlagt uppgår de svenska regionernas investeringsbehov till 400 miljarder kronor enligt en inventering som Föreningen svenska järnvägsfrämjandet gjort i år. Med den takt som regeringen föreslår skulle det ta 40 år för Sverige att få ett modernt järnvägsnät.
Men enligt propositionen är inte ens det säkert. Regeringen har inte beslutat om mer än sammanlagt 217 miljarder till järnvägar och vägar det kommande decenniet. Vilken andel som ska tillfalla järnvägen ska utredas i ett år till.
Det statsbidrag som länstrafikbolagen fått för inköp av rälsfordon ska inte förlängas. Dessutom ska banavgifterna höjas.
När vi i järnvägsfrämjandet talat med politiker ute i regionerna har vi förstått att de önskar att järnvägarna rustas upp för bättre miljö, ökad trafiksäkerhet och förstorade arbetsmarknader.
Statsfinanserna är utmärkta med budgetöverskott om drygt hundra miljarder kronor sedan några år. De samhällsekonomiska kalkylerna som regeringen anser tala mot järnvägsinvesteringar är föråldrade och beaktar inte värdet av förstorade arbetsmarknader och en bättre miljö och kan inte ligga till grund för investeringsbeslut.
Vi behöver politiker som kan se bortom räknedosan och likt exempelvis Spaniens, Tysklands och Frankrikes regeringar inse att framtiden kräver mer järnväg.
Länets riksdagsledamöter och andra regionala företrädare bör verka för att nivåerna för underhåll och investeringar höjs till det dubbla, så att vi får ett järnvägsnät som svenska folket vill ha enligt den resandeökning vi ser på järnvägen.
Att vi nu går in i en period med lågkonjunktur gör det än viktigare för staten att sätta in åtgärder för att stimulera ekonomin. Höjda investeringar i infrastruktur utgör i sammanhanget en viktig samhällsekonomisk faktor.