DEBATT: Strandskydd, för vem?

Alla är egentligen överens - vi ska skydda värdefull natur och våra stränder. De är en stor tillgång för vårt land och möjligheten för var och en av oss att röra sig längs stränderna är något vi ska vara rädda om. Ändå blir det så fel. Just nu skriver Samhällsbyggnads- och miljödepartementet en ny strandskyddslag. Arbetet är i slutfasen och det förslag man utgår ifrån bibehåller strandskyddslagstiftningen som en lag där ingen hänsyn tas till samhället i övrigt. Man förutsätter att endast en minoritet av landets kommuner klarar av att ta ansvar för sin närmiljö. Det är desto märkligare eftersom de i övrigt har visat sig klara att ta ansvar för användningen av mark, sjöar och vattendrag. En av de absolut viktigaste grunderna för ett rättssamhälle är att dess invånare har förtroende för beslutsfattare och lagar. Den rigida tillämpningen av strandskyddet är ett område där detta viktiga förtroende ofta får sig en rejäl törn. Låt oss ta ett par exempel. En man i Bräcke ville bygga en jaktkoja på 15 kvadratmeter nere vid sin lilla tjärn mitt i skogen och kommunen tyckte att det kunde gå bra. Mannen äger 650 hektar mark som han ska ta hand om och det är sällan han möter annat än kottar i skogen. Men då drog statens hela maskineri igång och naturvårdsverket tog den statliga länsstyrelsen i örat. Överklaga, ljöd uppmaningen. Länsstyrelsen höll med om att det var svårt att förklara varför man skulle neka honom bygglov. Ja, man skrev till och med att ?Länsstyrelsen har i och för sig svårt att föreställa sig att en bebyggelse på platsen på önskat sätt under överblickbar tid skulle vara till något som helst men för något enskilt eller allmänt intresse?. Men Bräcke-bon fick ändå avslag - av princip. Nu går han och sparkar kottar och är förbannad. Vi förstår honom. Ett äldre par i Dals Ed ville efter många år förverkliga sin dröm om att bygga en bastu och ett litet förråd vid en av de hundratals insjöarna i kommunen. Kommunen tyckte att man nog borde hålla sig en bit från sjön. Och efter en promenad i verkligheten kom man överens om att 90 meter från sjön såg bra ut - då kunde grannar och andra som strövade i området ta sig längs med stranden utan besvär. Men då drog statens hela maskineri igång. Länsstyrelsen sade bestämt nej och miljödomstolen höll med. Det spelade ingen roll för deras beslut att mindre än en tusendel av stränderna i Dals Ed har hus i närheten. Staten tror uppenbarligen att Sverige ser likadant ut som i Stockholm, så man sa nej - av princip. Det äldre paret förstår överhuvudtaget inte hur man kan resonera så. En mycket stor majoritet av kommunerna i vårt land (i stort sett alla utanför storstadsområdena) förstår inte hur vi kan ha det så här. På Sveriges Kommuner och Landsting får vi i stort sett varje vecka samtal från upprörda människor, politiker, tjänstemän och medborgare som undrar varför ingen gör något åt detta. Hur kan det vara så att kommunerna klarar av att planera och ge tillstånd för vägar, industrier och höghus, men inte att bedöma om ett hus 90 meter från en strand stör eller inte? Självklart görs misstag och det har hänt att man givit bygglov till hus som stör friluftslivet. Och självklart bör vi undvika att sådana misstag görs. Men i den nuvarande formen har strandskyddet gjort sitt, och det aktuella förslaget till skärpning av strandskyddet i flertalet av landets kommuner är definitivt inte rätt väg att gå. Vi har ett enkelt och konstruktivt förslag. Lägg in strandskyddet i den nya Plan- och bygglagen. Peka ut strandskyddet som ett så kallat riksintresse, det vill säga en fråga där staten kan överpröva om kommunen fattar beslut som strider mot de intressen som strandskyddet är till för att skydda. Då får vi en seriös behandling av strandskyddet, nära de människor som berörs och i samklang med övrig planering. Det största hotet mot strandskyddet är inte att folkvalda runt om i landet fattar beslut som utgår från den verklighet de lever i. Nej, det största hotet är den allvarliga urholkning av förtroendet för strandskyddslagen som sakta sprider sig runt om i vårt vackra land.

Debatt: Strandskydd, för vem?

Det största hotet mot strandskyddet är inte att folkvalda runt om i landet fattar beslut som utgår från den verklighet de lever i, skriver Lena Micko och Roland Åkesson.