Varje år utför Sveaskog i Norrbotten ett tusental skogliga ingrepp såsom slutavverkningar, gallringar, markberedning och avverkningsplaneringar.
Bara några få av alla dessa ingrepp har jag som företrädare för ideell naturvård haft synpunkter på. Det gäller enstaka avverkningar och avverkningsplaneringar.
Under år 2012 framförde jag kritik mot Sveaskogs slutavverkning i sandtallskogen på Pitholmsheden, samt mot avverkningsplanering av naturskogen på Hammarberget och hänglavskogen vid Norravan, båda sistnämnda i utmarkerna norr om Piteälven. Synpunkterna och kritiken var välgrundad:
Sandtallskogar är en prioriterad skogstyp för skydd och ska inte kalhuggas eller markberedas. Naturskogen på Hammarberget håller reservatsklass. Hänglavskogen i myrimpedimenten vid Norravan är av vital betydelse för rennäringen som vinterbete, särskilt under snörika vintrar som i år.
Hur reagerade Sveaskogs lokala företrädare? De kände sig trampade på tårna och surnade till och lät hälsa följande: Sandtallskogar med höga naturvärden på Pitholmsheden kommer även fortsatt att kalhuggas och markberedas. Naturskogen på och omkring Hammarberget ska slutavverkas (nu räddad av Länsstyrelsen, den blir reservat).
Hänglavskogen vid Norravan högg de ner.
Sveaskog, så talar makten när den känner sig trängd. En kompetent lokal ledning handlar annorlunda.
Till sist: Låt oss denna gång slippa höra allt prat om Sveaskogs naturvård och höga ambitioner. Lyssna i stället på välgrundad kritik och krav på hederlighet. Det gör den som vill vara ett föredöme.
Sveaskog har gjort tvärtom.