I två svar till oss har Peter-Jaan Kask antingen medvetet missförstått våra argument, eller helt enkelt utgått från en mycket märklig världsbild.
Först skrev vi att ägandet av många svenska företag har flyttat utomlands på grund av de mycket höga skatterna i Sverige. Kask svarar då genom att rada upp en rad företag som startats i Sverige, varav flertalet precis som vi beskrev har flyttat ut sitt ägande till länder som Nederländerna och Schweiz.
Vi skriver också att framväxten av framgångsföretag i praktiken avstannade omkring 1970 när politiken radikaliserades, för att sedan ta fart igen först när ekonomin åter liberaliserades.
Kask svarar att han reagerar mot denna "svartmålning" och radar upp en rad svenska företag. Men när grundades de företag som författaren nämner? Fyra av dem grundades under den entreprenöriella guldålder Sverige upplevde tack vare fria regelverk och låga skatter: Getinge (1904), Ikea (1943), H&M (1947) samt Munters (1955). Två har grundats efter liberaliseringar av svensk ekonomi: Skype (2003) och Spotify (2006). Båda företagen har dessutom startats inom telekom- och IT-branschen, som haft ovanligt liberala regelverk.
Det enda av företagen som grundats efter 1960-talets radikalisering och innan 1990-talets liberaliseringar är Nobel Biocare (1981), som ju inte längre är svenskt.
Onekligen är svenskar duktiga på att grunda framgångsföretag. Det är bara att få framgångsföretag växte fram när politiken motverkade företagandet. Lyckligtvis har entreprenörskapet åter börjat ta fart tack vare konstruktiva reformer under de senaste tjugo åren.
Vi bör inte glömma bort att Sverige framförallt under 1960- och 1970-talet förde en politik som aktivt bekämpade privat näringsliv. Resultatet har varit att inga nya jobb netto har tillkommit i det privata näringslivet mellan 1950-2005, trots att Sverige befolkning vuxit kraftig.
Lika mycket som Sverige har förlorat på en politik som misstänkliggjorde entreprenörer har vi i dag att vinna på att bana väg för företagande och utveckling.
Jag förstår egentligen inte varför Captus försöker övertyga mig om hur dåligt näringsklimatet i Sverige är.
Tankesmedjan borde hellre ägna sina krafter åt förklara för World Economic Forum (WEF), IMD (International Institute for Management Devolopment)och industriländernas samarbetsorganisation OECD hur fel dessa organisationer har.
Jämförelser från alla tre har nämligen under lång tid placerat Sverige i topp när det gäller konkurrenskraft och företagsklimat.
Omvärlden verkar, lyckligtvis, tro mer på min "mycket märkliga världsbild" än på Captus svartmålning.