"Tanken frestar"
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Erik Lundström har i ett svar till Erik Berg den 24 februari konstaterat, i samband med diskussionerna om region Norrland, att "Västerbotten och Västernorrland inte har något att ge oss norrbottningar som vi inte klarar själva".
Det är väl heller inte meningen. Regionbildningen avser att den större regionen ska ge oss möjligheter att gemensamt utveckla området bättre och effektivare än var för sig.
Vad Erik Lundström, förmodligen också Folkpartiet, bortser ifrån är att vi ska sträva efter en likvärdig och rättvis fördelning av sjukvård och andra potentiella utvecklingsmöjligheter, inte bara i regionen, utan över hela landet.
De egoistiska idéer som Erik Lundström har kan mycket snart förbytas i sin motsats. Under 1980-talet hade landstinget i Norrbotten en likviditet upp emot två miljarder, sedan byggde vi Sunderby sjukhus och då förbyttes likviditeten till stora ekonomiska problem.
Med Erik Lundströms syn på de stora avståndens betydelse för den demokratiska processen bör tanken på en egen regering och riksdag här i Norrbotten ligga nära till hands. De myndigheterna sitter i Stockholm och dit är det med all säkerhet större avstånd än till den ort ett regionkansli kan komma att lokaliseras.
Men tanken frestar. Tänk om vi
i Kiruna och Malmfälten, precis som Erik Lundström gör när det gäller landstinget, krävt att de ekonomiska effekterna av järnmalmen helt skulle tillfalla Gällivare och Kiruna kommuner. Då skulle vi ha haft råd att bygga kulturhus och hallar för olika idrotter närmast obegränat.
Det kanske är på gång. Våra politiker och fack förefaller att,
i någon mån ha vaknat till.
Nils-O Lindh