Trafiknykterheten - vart står vi och vart vill vi komma?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under 2009 anmäldes cirka 29 900 rattfylleribrott till polisen. Antalet har ökat i takt med att polisen utökat kontrollverksamheten. 5 100 personer lagfördes för grovt rattfylleri och 8 100 för rattfylleri av normalgraden, enligt uppgifter från Brottsförebyggande rådet.
Då det dessutom finns ett betydande mörkertal, enligt vissa uppskattningar görs det dagligen cirka 12 500 rattfylleriresor, är alkoholproblematiken i trafiken något att ta på fullaste allvar och med stor energi försöka att ta sig ur.
Regeringens förslag om att införa permanenta regler om alkolås för dem som dömts för rattfylleri är definitivt ett steg i rätt riktning. Det är ett stöd för den som har svårt att avhålla sig från alkohol i trafiken och ett skydd för de trafikanter som vederbörande möter på vägen.
Det finns emellertid skäl att gå några steg längre. Ett alkolås i en ny bil kostar nu 10 000-15 000 kronor som extra utrustning. Om det införs som obligatorium i nyregistrerade bilar kommer priset att kunna sänkas betydligt. Effekten kommer att bli mindre olyckor och därmed minskade utgifter för försäkringsbolagen och sjukförsäkringssystemet.
Här finns således en potential för lägre försäkringspremier och även andra avgiftssänkningar, den laglydige och säkerhetstänkande bilisten kan belönas. Kostnaden för den enskilde fordonsägaren kommer därmed att kunna hamna på en fullt acceptabel nivå.
Ett ytterligare steg är att fordon som används vid grovt rattfylleribrott tas i beslag och förverkas. En sådan sanktion skulle utomordentligt tydligt klargöra hur allvarligt samhället ser på rattfylleribrotten. Det är dags att överväga en sådan åtgärd och studera vilka effekter det skulle kunna få för trafiksäkerhetsutvecklingen.
Om vi ska nå målet högst 220 dödade i trafiken år 2020 är det nu tid att vända på alla stenar.