I dagarna har dokumentärfilmen Underdogs visats på SVT och visas ännu på SVT play. Filmen belyser på ett känslosamt och tydligt sätt behovet av att göra idrotten mer jämställd – att ge kvinnor och män samma möjligheter att elitsatsa på sin idrott.
Ishockeyspelarna Johanna Fällmans och Emma Eliassons kamp att orka med träning, jobb och matcher är inte fiktion, det är den bistra verkligheten.
Sanningen är den att hela damlaget i Luleå Hockey/MSSK tillsammans tjänar mindre än vad den genomsnittliga lönen för en herrspelare i SHL är. De flesta klubblagspelarna i damlagen har ingen ersättning alls. Den bäst betalda damspelaren i Sverige sägs tjäna 10 000 kronor i månaden, en lön som är omöjlig att leva på. Passionen till hockeyn driver tjejerna till att underkasta sig en tillvaro som få orkar med. Jobb vid sidan av hockeysatsningen, obetalda landslagsuppdrag – utan ersättning för förlorad arbetsförtjänst, oro över om det ska finns pengar till månadens räkningar och känslan av att inte bli tagen på allvar är de kvinnliga ishockeyspelarnas vardag.
Eller som landslagsspelaren Johanna Fällman uttrycker det; ”det var lättare att spela hockey som ung. Då spelade man bara hockey och älskade det”.
Inom idrotten har vi, föreningar och förbund, en hemläxa att göra. Det gäller all idrott, inte bara inom ishockeyn som vi lyfter fram i det här inlägget. Dokumentären Underdogs öppnar för diskussioner, en möjlighet som vi bör ta vara på och använda som drivkraft till förändring. Organisationer som inte agerar riskerar att bli sedda som hopplöst bakåtsträvande – och slutligen kanske till och med bli irrelevanta – i den nya samhällsordningen.
Men för att lyckas förändra behöver vi stöd från övriga samhället. Jämställdhet har historiskt setts som en värdegrundsfråga inom svensk idrott och inte som en faktor för idrottsutveckling, ett synsätt som nu håller på att förändras.
Idrottens jämställdhetsmål är högt ställda och vi behöver öka takten i att sudda ut villkorsskillnaderna mellan könen. I den satsningen kan näringslivet och andra samarbetspartners göra underverk genom riktade sponsorsatsningar/samarbetsavtal eller genom att ställa krav på att föreningen ska prestera en jämställd verksamhet.
Luleå Hockey/MSSK är en av många föreningar som vittnar om svårigheten att hitta samarbetspartners som vill hjälpa till att stärka damidrotten och bidra till göra de aktivas situation mer hållbar.
Men jämställhet handlar inte bara om ekonomiska medel. I grund och botten handlar det om att båda könen ska bli tagna på allvar och att prestationerna ska uppmärksammas på samma sätt. Vi vill att förutsättningarna till träning och tävling, tillgång till utrustning, träningstider och utrymme i media ska vara lika. Båda könen ska också ha lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ. Det ska vara självklart att arbetsformer och fördelning av uppdrag ska utformas så att alla har lika stora möjligheter att medverka.
Vi har alla ett jobb att göra för att det ska bli lika villkor och möjligheter för män och kvinnor att utöva sin idrott. En bra start är att vi alltid, i alla lägen, tar på oss jämställdhetsglasögonen och ställer oss frågan om det vi gör, säger eller bidrar till på annat sätt ger båda könen samma förutsättningar. Om vi rannsakar oss själva och hittar vägar till hur just jag i min roll kan bidra till en jämställd idrott och ett jämställt samhälle är vi en bit på väg. Bara genom att våga se, erkänna och reagera mot orättvisor och snedfördelningar kan vi starta en förändring.
Idrottsledare, aktiva, föräldrar, styrelseledamöter, publik, media, näringsliv och samhället i stort – alla har vi makt att påverka genom att bidra med mikro- eller makrohandlingar i vår vardag, genom våra handlingar och beslut. Vår fråga är nu – på vilket sätt tänker DU använda din makt att bidra till jämställdhetsutvecklingen?