Ungdomsborgmästare - ett historiskt beslut
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En del av detta arbete ställer SKL upp med, eftersom man finner det så intressant att man vill stödja detta nya initiativ i Sverige. Konceptet är redan testat på andra ställen i världen som Toronto, Lewisham och Århus.
I kommunstyrelsen i Boden röstade de rödgröna mot mitt medborgarförslag. För mig är det underligt att man kan vara emot en sådan sak. Det kallas bakåtsträvande. I dag finns elevråd, ungdomsråd, ungdomsfullmäktige m.m. Det är inget man ska sluta med heller. Tvärt om kommer de att stärkas när de har tillgång till och inflytande via en ungdomsborgmästare, som både ger barn och ungdomar en röst samt kan återkoppla det som är på gång i den kommunala politiken.
Ungdomar skrivna i Boden i åldern 14-17 år kan anmäla sin kandidatur. Varje kandidat ska nomineras av minst 25 andra ungdomar. Kampanjerna ska inte handla om partipolitik. Ungdomsborgmästaren får en budget på 100 000 kronor som kan användas för att genomföra sitt valprogram. Ytterligare 100 000 kronor anslås som arvode, utbildning, marknadsföring, kontor och övriga kostnader. Ungdomsrådet utökas med ungdomar från berörda skolor och fungerar som rådgivare till ungdomsborgmästaren.
Eftersom ungdomsborgmästaren kommer att utses genom val i skolorna, där kandidaterna får hjälp med att skriva sina valmanifest så kommer eleverna att "utsättas" för demokratiska val oftare än de senare gör i verkliga livet. Detta har alltså ingenting med "status" att göra, utan förhoppningen är att det kommer att öka det demokratiska intresset och visa vilka stora möjligheter att påverka som finns. Kanske kan det bidra till ett politiskt intresse som senare får utlopp i ett ungdomsförbund eller som medlem i ett parti?
Att som de rödgröna föreslår att man gör mer av samma som man alltid har gjort kommer bara att leda till en sak: samma resultat som tidigare, bara att det går ännu fortare. Varför vill de rödgröna inte framåt, bara bakåt?