Uranbrytning alltid livsfarlig

"Uranbrytning i Sverige är utan skadliga effekter för människors hälsa och miljö", sade bergmästaren Jan-Olof Hedström i en NSD-artikel den 22 oktober. Man kan undra om Hedström har den minsta aning om de epidemiologiska effekter som uranbrytning har på människor och miljö?

Det behövs bara några enstaka radioaktiva dammpartiklar i lungorna innan celldöd inträder och cancer börjar utvecklas. Sveriges kärnkraftverk använder cirka 1500 ton naturligt uran per år. Foto:scanpix

Det behövs bara några enstaka radioaktiva dammpartiklar i lungorna innan celldöd inträder och cancer börjar utvecklas. Sveriges kärnkraftverk använder cirka 1500 ton naturligt uran per år. Foto:scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Luleå2009-11-12 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det behövs nämligen bara några enstaka radioaktiva dammpartiklar i lungorna innan celldöd inträder och cancer börjar utvecklas. Och vid uranbrytning bildas många miljarder radioaktiva dammkorn varje timme.
Sveriges kärnkraftverk använder cirka 1 500 ton naturligt uran per år. Uranmalmen innehåller oftast bara några promille naturligt uran. Därför innebär det en grop, dagbrott, på cirka en kvadratkilometer motsvarande hela Luleå centrum och en lika stor avfallshög med finmalet berg. Varje år.
Den finmalda gråbergsresten läggs upp i enorma så kallade tailingdammar, närmast att jämföra med Sveriges största jorddamm i Messaure i Jokkmokk, mycket större än Aitik-gruvans damm i Gällivare. Dessa dammar ska vara helt läckagefria. Annars förorenas grundvattnet och människor, boskap och renar förgiftas. Men det är mycket kostsamt, ja så gott som omöjligt, att bygga en så stor damm helt vattentät.

Jämför med urangruvorna i Canada och Australien. Titta på deras behandling av ortsbefolkningen och det så kallade "miljöansvar" som gruvföretagen har tagit. Hur kan Hedström tro att dessa jättestora utländska gruvföretag skulle ändra sina utvinningsmetoder, bara för att de verkar i Sverige?
Både EU:s vattendirektiv och riksdagens miljömål kräver att avfallsmassor, som innehåller mycket miljöfarliga tungmetaller, såsom arsenik, bly eller uran, ska läggas på och täckas med ett helt tätt material. Det innebär helsvetsad butylgummiduk, vattentät betong, ett tjockt lager importerad bentonitlera, eller liknande, som kostar minst en halv miljard kronor per kvadratkilometer.

Finns då några sådana inkapslade gruvdammar i Svea rike? Nej tyvärr, därför att även Sveriges miljölagstiftning är otillräcklig.
Att skydda grundvattnet under tusentals år blir "orimligt dyrt", därför finns, så vitt jag vet, inte en enda sådan gruvdamm i Sverige. Men nya gruvor då? Vid Bolidens helt nya koppargruva, Salmijärvigruvan i Gällivare kommer väl dessa till synes självklara miljökrav att krävas? Knappast, när gruvan är färdigbruten och nedlagd kommer, liksom vid Aitik-gruvan, arseniken och de andra tungmetallerna förorena grundvattnet och Kalixälven i tusentals år.
Vi behöver ansvarsfulla politiker, som törs säga nej, både i EU-parlamentet och i kommunerna i stället för statsminister Reinfeldt och kommunalrådet Olle Lindström i Boden.
Allt flera kvalificerade bedömare inser att vi behöver ingen kärnkraft alls om 10-20 år. Redan 1980 skrev två energiprofessorer boken "Energi till vad - och hur mycket" och i år har två nya rapporter kommit, Naturskyddsföreningens /SWECO:s samt IVA:s (Ingenjörsvetenskapsakademiens), som bekräftar bokens resultat - att vi kan mer än halvera vår energianvändning på 20 år, bara genom effektivare energianvändning med mindre förluster. Vi behöver alltså inga urangruvor heller i Sverige.
Läs mer om