Den 9 januari meddelade Lars Ohly (på SVT:s hemsida den 9 januari 2018) att han går ur Vänsterpartiet.
Nyheten borde vara glädjande för ett feministiskt parti vars före detta ordförande polisanmälts för sexuellt ofredande. Istället kommenterar
Vänsterpartiets biträdande partisekreterare Hanna Gedin beslutet med att ”Det är tråkigt att Lars Ohly väljer att lämna Vänsterpartiet och ingenting vi varken krävt eller önskat.” (TT den 9 januari 2018) Ett högst märkligt uttalande från ett parti som kanske är
riksdagens mest feministiska.
Vänsterpartiet behövs i den feministiska kampen. Men för att framstå som trovärdiga och behålla sin tillit i feministiska frågor borde man inte beklaga Ohlys avgång utan snarare redan tidigare uteslutit honom ur partiet.
Samma sak gäller givetvis mitt eget parti där flera företrädare på senare tid avslöjats med sexuella trakasserier. Talman Urban Ahlin till exempel fick redan 2008 en reprimand för sexuella trakasserier enligt Mona Sahlins tidigare pressekreterare Cecilia Eklund (TT 7 januari 2017). Men istället för att uteslutas ur partiet promoverades Ahlin 2014 till riksdagens talman.
Nu var det så att Urban Ahlin fick en reprimand för sexuella trakasserier redan 2008, vilket måste visat att utredningen mot honom kunnat påvisa bevis i skuldfrågan. Cecilia Eklund ville också polisanmäla Ahlins agerande men fick rådet av Socialdemokraternas dåvarande biträdande partisekreterare Stefan Stern att ett sådant förfarande skulle skada partiet (TT 7 januari 2018). Vilket är ett horribelt påstående i sig. Och alldeles bortsett från att Ahlins agerande borde ha polisanmälts, så kan man fråga sig vilket som skadat Socialdemokratiska partiet mest; en polisanmälan mot Ahlin - som visat att partiet tar sexuella trakasserier på allvar - eller Stefan Sterns råd att tysta ned saken.
Även S-Kvinnors dåvarande ordförande Lena Sommestad var redan 2012 kritisk till att Urban Ahlin utnämndes till biträdande partisekreterare. Ett uttalande hon senare fick ta tillbaka och be om ursäkt för (DN 8 december 2017). Vilket är sjukt i sig.
Frågan är om inte Urban Ahlin - redan innan den av Anders Ygeman tillsatta utredningen av Ahlin avslutats - borde avsäga sig alla sina uppdrag för det Socialdemokratiska partiet. Både för att bespara Cecilia Eklund, partiet och sig själv mer lidande.
En sak är i alla fall säker finner man i ytterligare en utredning Ahlin skyldig för till sexuella trakasserier så kan det inte bli fråga om bara ytterligare en reprimand utan då måste Ahlin få silkessnöret.