Vad är vi rädda för?

En ny bild håller på att växa fram i Sverige. Eller rättare sagt en censurering av bilder smyger sig in mer och mer i vårt samhälle. Alla dessa förbud påverkar inte bara oss som har fotografi som yrke utan även er som älskar att ta spontanbilder, dokumentära bilder av vår vardag.

Foto: MARTIN MEISSNER

Luleå2011-11-18 03:31
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu senast införde flera landsting fotoförbud. Varför?

Säkert med goda avsikter att skydda de som inte valt att bli fotograferade när de vistas på sjukhus. Men det får biverkningar, och jag är rädd att fotoförbud kan misstolkas.

När skolan införde föreskrifter om fotoförbud hette det att det var för att barn med skyddad identitet inte skulle förekomma på bild. Men utvecklingen har snabbt accelererat och nu skriver många föräldrar på att de inte vill att deras barn ska fotograferas i skolan.

Många föräldrar skriver säkert på blanketten av oro för sina barn. Men vad är de rädda för? Att bilderna läggs ut på en sida för att visa skolans aktiviteter?

Det medför också problem när vi från tidnigen kommer för att intervjua barnen. Exempelvis vad de tycker om skolmaten, skolskjutsar eller lärarantalet med mera. Då diskvalificeras de barn vars föräldrar skrivit på.

En stor andel barn har alltså ingen möjlighet att ha åsikter i media, och på så sätt förändra sin skolvardag. Min 13-åriga dotter sa "det är ju censur". För ett tag sedan kom jag till en klass där hälften av eleverna inte fick vara med i tidningen. Många av barnen blev ledsna över att de inte fick vara med på en glädjebild för att deras klass fått pris. Jag full förståelse för dem som har skyddad identitet och det ska naturligtvis respekteras.

Uppdraget att granska och bevaka och förmedla nyheter inskränks mer och mer.

Och nu eldar Justitiedepartementet med Ask i spetsen på ytterligare med lagförslaget om fotoförbud.

Vill vi ha ett sådant samhälle? Ett Sverige fattigt från den dokumentära bilden?

På topp 10-listan över vad ungdomar önskar för prylar står kameran högt upp. Låt våra unga få använda den tekniken utan att känna sig bakbundna av förbud.

Vad är vi rädda för? Att bli plåtade i duschen? I sovrummet av före detta pojkvänner? Sådana stollar är svåra att skydda sig från, men borde kunna stävjas med andra lagar.

Vad blir nästa steg? Att penslar blir förbjudna för risken att avbilda?

Hur ska du och jag veta när det är lagligt att lyfta kameran och trycka på avtryckaren? Hittills har jag som pressfotograf med de etiska reglerna i ryggraden och moralens fana i fotoväskan kunnat ta mina bilder och sedan i osäkra fall kunnat komma överens med ansvarig utgivare huruvida bilderna ska publiceras eller ej.

Men med detta lagförslag utläser jag att vi redan vid fotograferingstillfället kan anklagas för brott. Det har hittills enbart kunna ske om man fotograferat vid platser som är skyddsområden, såsom militära områden.

Tekniken och möjligheten att sprida bilder går oerhört snabbt, och troligen ännu snabbare i framtiden. Men problemet med bilder som otillbörligt publiceras eller kameror som filmar dem som inte vill eller ska filmas ligger inte hos oss som arbetar med medier. Vi har en yrkesheder, och är också rädda om vårt jobb och våra uppdragsgivare rent krasst.

Men vem gör uppdrag för medierna i dag? Förr var det ett skrå enbart för journalister. Men numera uppmanas allmänheten allt oftare att medverka i nyhetsflödet.

Öppenhet och offentlighet är ju till för alla medborgare. Så inga fler lagar med inskränkningar, men gärna en etisk debatt.

Ryt ifrån nu alla som vill fortsätta ta bilder spontant i Sverige.

Läs mer om