Vad gör politikerna för barn som far illa?
Barn som växer upp med föräldrar som missbrukar alkohol och/eller narkotika far illa. En beräkning från 1994 visade att cirka 200 000 barn i Sverige växer upp under sådana förhållanden.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i Norrbottens län lever i familjer med riskbruk.
Barn till en föräldrar som dricker för mycket alkohol blir ofta föräldrar åt sina egna föräldrar. Barnen får ta ett stort ansvar för normala rutiner i familjen. De får sällan chans till den barndom de förtjänar och så innerligt önskar sig. I stället blir deras uppväxtår fyllda av skuld, skam och en ständig kamp för att hålla det jobbiga hemligt.
Många barn till missbrukare får problem senare i livet, exempelvis genom eget missbruk. För att försöka undvika framtida problem är det viktigt att stötta barnen i ett tidigt skede.
Samhället måste hjälpa barnen att bli trygga människor och förebygga framtida missbruk. Kunskap om hur barn till missbrukande föräldrar har det måste spridas och stödet i skolan och på fritiden måste stärkas.
Erfarenheter visar att särskilda stödgrupper fungerar utmärkt för att ge barnen en möjlighet att bearbeta sina upplevelser och känslor. Framför allt är stödgrupper viktiga för barnens insikt om att de inte är ensamma i sin vardag.
När föräldrarna inte räcker till så måste samhället träda in och barnen få hjälp. Det borde vara självklart att verksamhet finns, i form av stödgrupper eller liknande, för de barn som lever i en hemsituation med missbruk, var de än bor
i landet. Så är det tyvärr inte.
Sedan fem år tillbaka gör IOGT-NTO:s juniorförbund en årlig undersökning om stödgrupper i kommunerna.
Årets undersökning visar att 74 procent av landets kommuner erbjuder gruppverksamhet. Men trots det bereds inte ens en procent av de drabbade barnen stöd.
I Norrbotten erbjuder enbart två kommuner stödgrupper, nämligen Jokkmokk och Boden (Piteå och Arvidsjaur har inte svara på enkäten).
I Jokkmokk deltog inga barn i verksamheten under 2007 och i Boden deltog fyra barn. I Boden har dessutom tolv barn deltagit i familjeläger tillsammans med en av sina föräldrar. Då fick barnen kunskaper och stöd motsvarande det som en stödgrupp ger.
Av drygt 10 000 barn som skulle behöva stöd fick alltså bara 16 det. Norrbotten är
i särklass det län i landet där minst antal barn får det stöd och den hjälp de behöver genom stödgrupper.
Varför prioriteras inte barnen i Norrbotten?
Att det ska finnas stödgrupper och att alla barn ska få kännedom om dem måste bli en prioriterad fråga för politikerna i Norrbotten, oavsett partipolitisk majoritet.
IOGT-NTO:s juniorförbund kräver att politikerna i Norrbotten snarast vidtar åtgärder som gagnar de utsatta barnen. Alla barn till missbrukande föräldrar har rätt att vara med i en stödgrupp även om man bor i Norrbotten.
Nu vill vi se att politikerna i Norrbotten agerar kraftfullt för de utsatta barnens bästa.
Det räcker inte med ord!