Värdesätt Norrbottens sjukgymnasters arbete
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
LSR, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund, är på tur och löneförhandlingarna är långt gångna. Tidigare utfall har visat att kåren prioriteras lågt. Sjukgymnasternas kompetens i vård-kedjan är skandalöst negligerad av arbetsgivarna utifrån vad de är villiga att betala i lön. Norrbottens sjukgymnaster ligger generellt lägre i lön än övriga Sverige. De facto är lönen en viktig värdering av arbetsinsatsen.
En annan är möjligheten till vidareutbildning och ökad kompetens för att främja kvalitetssäkringen att den vård och rehabilitering som är patientens rättighet är
maximalt evidensbaserad, men i budgeten finns minimalt med pengar vikta till det.
I fjol fick jag information om att en överläkare från ett sjukhus i Norrbotten åkt till Indien för att gå på en kurs i ortopedisk manuell terapi. En föreläsare var en sjukgymnast från Umeå. Det är knappast ett effektivt sätt att ta tillvara skattebetalarnas pengar. Eller att värdesätta den yrkeskår som faktiskt har ortopedisk manuell terapi som profession. I Norrbotten finns många sjukgymnaster som kan vidarebefordra exakt samma kunskap.
Är sjukgymnasternas kompetens okänd hög-re upp i organisationen? Eller är vi själva dåliga att visa på detta i kronor och ören?
I Östersund har man gjort en stor undersökning som visat att utifrån hälsoekonomi ger varje satsad enkrona på rehabilitering nio kronor tillbaka.
Inom Norrbottens läns landsting finns det även skäl att fråga om det under fjolåret idkades löneglidning, det vill säga om någon klinik struntade i avtal och lönepolicys och i stället körde ett eget race. Det är anmärkningsvärt att det inte medfört någon form av konsekvenser.
Sjukgymnasterna ställde sig till 100 procent bakom sjuksköterskornas krav och jag hoppas att flera förbund stöttar oss.
Det har varit förvånansvärt tyst även
från vår sida, knappast effektivt om man
vill ställa krav på arbetsgivaren att börja värdesätta sjukgymnasternas arbetsinsats
i att stödja patienterna på sin väg till att må bättre. Sjuksköterskornas krav på en minimi- ingångslön på 21 100 kronor var mer än rimligt.
De facto kan konstateras att en kollega till mig, som arbetar inom högkvalificerad rehabilitering med hela Norrbotten som upptagningsområde, inte ens efter nästan 14 års anställning inom Norrbottens läns landsting nått upp till det.
Finns det ens ord att kommentera det?
Det är, för att uttrycka det (alltför) artigt, under all kritik.