Varna LO för lönekaos
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enskilda företag kan inte betala högre löner än vad som motsvarar förbättringen av produktiviteten i företaget. Det är när det sambandet sätts ur spel, vilket det finns stor risk för i centrala löneavtal, som inflationen tar fart och löneökningarna blir till luft.
I dag skulle alltför höga löneökningar leda till att räntorna höjs och ekonomin stramas åt. Företagen skulle få det ännu svårare och jobben bli färre.
En styrka med Industriavtalet är att det har respekterats av de fackförbund som inte är utsatta för internationell konkurrens. Men det har alltid funnits ett hot mot industrins lönenorm från konfliktbenägna fackförbund på hemmamarknaden som Byggnads och Elektrikerförbundet.
LO:s verkliga styrka ligger i förmågan att hålla de förbund stången som inte bryr sig om den "måttfulla lönebildning" som NSD vill ha. Utan en sådan förmåga hos LO är en samordnad facklig lönepolitik enbart ett hot mot företagen och jobben, inte en möjlighet.
Det är LO och dess förbund som bör varnas för det lönekaos som höga centrala lönekrav är ett uttryck för. Utgångspunkten för debatten om lönebildningen måste vara det enskilda företaget.
Vi som är parter på arbetsmarknaden borde lägga vår kraft på att stödja utvecklingen av en bra lokal lönesättning, inte på att tvinga på företagen centralt bestämda lönekostnadsökningar.
µ Svar til Olov Abrahamsson, NSD ledarsidan den 16 oktober.