Vi behöver ett försvar utan potemkinkulisser

Många frågar sig hur Georgien-kriget och den därefter startade globala, ekonomiska nedgången påverkar Sveriges försvar.

Jan Wickbom liknar de svenska insatsförbanden vid potemkinkulisser. Han vill ha en ny parlamentarisk försvarsutredning. Bilden är hämtad från en svensk insatsövning i Södertälje. foto: björn larsson

Jan Wickbom liknar de svenska insatsförbanden vid potemkinkulisser. Han vill ha en ny parlamentarisk försvarsutredning. Bilden är hämtad från en svensk insatsövning i Södertälje. foto: björn larsson

Foto: Björn Larsson Ask/SCANPIX

Luleå2008-11-06 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Georgien byggde, liksom Sverige, sitt försvar på två system, ett säkerhetspolitiskt och ett försvarspolitiskt. De georgiska systemen liknade Sveriges och var inte svagare.
Georgiens system brakade samman på några dagar. Försvaret sveptes bort som agnar för vinden. Dess punktinsatser var intet värda. Ändå anföll inte Ryssland med stora styrkor, men de var väl ledda.
Georgiens politiker stod förvånade och undrade varför inte Nato kom och räddade dem.
Slutsatsen för svensk del är att både vårt säkerhetspolitiska och vårt försvarspolitiska koncept är potemkinkulisser. Dyrbara, vackra men helt ineffektiva bländverk.

Den ekonomiska nedgången ger oss anledning att reflektera över hur vår ominriktning av försvarsmakten liknar en härdsmälta.
Visserligen har ominriktningen inneburit en årlig besparing på 35 miljarder kronor, men också årligen förorsakat utgifter på 35 miljarder som kastats i sjön för insatsförbandens två potemkinkulisser. Dessa felinvesteringar är allvarligare än bankernas.
Slutsatsen är att vi måste arbeta fram mer realistiska, defensiva försvarskoncept än kulissen med insatsförband.
Det är makabert att se hur vi nu försöker bättra på våra potemkinkulisser. Vi sparar, tar bort värnplikten, ökar anslagen till förbandsverksamheten, ser över vapen- och materielförsörjningen, professionaliserar officerskåren och så vidare.
Allt detta plockande och petande på kulisserna försvåras dessutom av att frågorna håller på att politiskt polariseras.

Vad som nu behövs är i stället en ny parlamentarisk försvarsutredning, som gör en grundläggande granskning dels av hur Sverige ska försvaras, dels av hur Sveriges utrikes/säkerhetspolitik ska inriktas i vår nya globaliserande värld. Vi behöver ett nytt försvar, utan potemkinkulisser.
Vi behöver ett omfattande försvar, byggt på många billiga komponenter. Det ska kunna bjuda motstånd, inte anfalla och slå. Det ska, utan att ha hög beredskap, genom sin närvaro visa att Sverige inte lätt kan betvingas. Vi ska säkerhetspolitiskt dra nytta av att vi i Norden kan hålla oss borta från stormakternas militära konflikter.
Varför är det så svårt att lyfta försvarsfrågan från ett politiskt, prestigebundet käbblande om detaljer till en värdig granskning av ett stort problem?
Läs mer om