Vår industri som till stor del bygger på våra råvaror kan sägas vara de som visade vägen. En mycket betydande del av dessa råvaror är olika metaller.
Den globala efterfrågan på metall har ökat dramatiskt de senast decenniet, inte minst efterfrågan på järnmalm där Sverige svarar för hela 90 procent av Europas järnmalmsproduktion. För att lyckas dra än mer nytta av våra metaller på en stenhård global marknad har Sveriges riksdag på förslag i en socialdemokratisk motion, beslutat ge regeringen i uppdrag att utarbeta en sammanhållen gruv- och mineralpolitisk strategi.
Tyvärr verkar regeringens arbete med strategin hamnat i långbänk. Löftet var att den skulle komma före jul, sedan januari och nu är den uppskjuten till februari-mars. Och tyvärr verkar den hamna mer och mer i ett slutet rum på näringsdepartementet då vi fått signal om att den inte kommer att läggas fram för beslut i riksdagen. Det är oerhört illa att en nationell strategi som ska ha bäring långt in i framtiden behandlas på detta sätt. Svensk strategi är värd en betydligt bättre handläggning.
Gruv- och mineralpolitik omfattar dessutom många strategiskt viktiga områden som infrastruktur, logistik, energiförsörjning, prospektering, forskning, utbildning, miljö och hållbar samhällsbyggnad. Det slutna rummets strategi gör att vi den senaste tiden sett olika utspel om nya höga skatter och stopp för utländskt kapital och prospektering. Detta är olyckligt. Vi ska givetvis bejaka kapital, oaktat det är nationellt eller internationellt då det är en förutsättning inom gruvnäring som i alla andra näringar.
Men vi får givetvis inte vara blåögda och släppa marknaden helt fri. Sverige har en av världens mest generösa minerallagar. Gruvbolagen betalar bara en halv promille av sina intäkter för mineralerna i avgift till svenska staten för rätten att nyttja mineralerna.
Det finns all anledning att höja avgiften till förslagsvis 1-2 procent. Det skulle ge en årlig intäkt på 1-2 miljarder kr årligen som kunde fonderas i ny fond "Sveriges gruv- och mineralfond". Fondens medel kunde nyttjas för att bygga hållbara samhällen där gruvdrift startas och bedrivs, vilket ofta sker på små orter med mycket begränsade resurser.
Vidare kunde fondens medel nyttjas för forskning och utveckling. Även medel för miljö- och naturvårdsåtgärder i samband med gruvdrift behövs, även där kan fonden spela en viktig roll. Ett gott exempel på miljö- och naturinsatser är de som Luleå kommun förband sig att göra i samband med Face-booketableringen.
En nationell strategi för kapitalförsörjning till gruvnäringen är viktig. Den som sitter på råvaran sitter alltid med trumf på hand. Vad vill vi med vårt gemensamma framgångsrika gruvbolag LKAB? Låt bolagets vinster i större utsträckning ta position i nya gruvor, inte bara i norr. Det säkerställer även långsiktigt svensk industris behov av mineraler.
Det finns även anledning att samordna oss inom Norden. Sverige, Finland och Norge är "Europas Mineralbod" Vi behöver inte vara konkurrenter, vi kan gemensamt ta greppet om marknaden - det tjänar alla på. Samordna oss inom alla de viktiga strategiska områdena inklusive avgifter som även diskuteras i våra grannländer.
Men det kanske är för mycket begärt när regeringen inte ens vill ta strategin till riksdagen. Gemensamhet skapar kraft och för näringen långsiktiga spelregler.