Åt konjunkturer är det inte mycket göra. Det vi däremot kan göra är att förbättra våra egna konkurrensvillkor och där är lönekostnadsutvecklingen helt avgörande.
För att så långt som möjligt lindra effekterna av nedgången och rädda sysselsättning, är en återhållsamhet i den stundande avtalsrörelsen helt nödvändig. Lönerna är en stor del av exportföretagens kostnader. Här krävs ansvar från alla parter att anpassa nivåerna till företagens betalningsförmåga så att vår region även i framtiden ska kunna vara expansiv och attraktiv med framgångsrika teknikföretag.
Trots den internationella nedgången, som medför kraftigt minskad orderingång och drabbar både exportföretagen och deras underleverantörer, kan vi se att flera företag i vår region hittills klarat sig väl. Dessa riskerar dock att hämmas av de lönenivåer som facket har kommunicerat på 2,8 procent. För företagen som ser sina orderböcker tunnas ut kan nivån innebära ren katastrof.
Vi ser stora utmaningar för Sverige och vår region de närmaste åren. Det oroande läget illustreras av allt fler exempel; Arbetsförmedlingens senaste prognos visar stigande arbetslöshet de kommande två åren och industriföretag, stora som små, uppvisar sjunkande orderingång.
Att varsla och säga upp personal är en sista utväg, men ibland har företagen inget annat val. Det skapar arbetslöshet och bidrar till osäkerhet bland de anställda och deras familjer. Det minskade arbetskraftsbehovet riskerar även att driva kompetent personal bort från tekniksektorn. Vilket på sikt negativt påverkar företagens utveckling och globala konkurrensförmåga.
Internationella ekonomiska prob-lem kan inte lösas från Sverige. Men en ansvarsfull avtalsrörelse innebär möjlighet att påverka utvecklingen åt rätt håll. Fackliga krav som är mer anpassade den tuffa verklighet företagen har att hantera, skapar bättre förutsättningar att behålla en konkurrenskraftig industri i vår region.