Efter många år som utbildare av hundratals goda män och förvaltare överöses jag av nödrop från förtvivlade goda män som fastnat i godmansträsket. Jag är på goda grunder kritisk till hur illa politikerna har misshandlat vårt fina medborgerliga initiativ som godmanskapet innebär.
Utbildning av gode män sker i dag i stort sett utan kontroll då det saknas nationella riktlinjer. I lagen står det tydligt att kommunerna ska ”erbjuda” den utbildning som behövs för gode män, förvaltare. De flesta kommuner avsäger sig eget ansvar för utbildningen genom att peka på externa leverantörer. Utbildningar tillhandahålls mestadels av fristående studieförbund, som inte har egen kunskap inom området. Dessa ansvarar heller inte för utbildningens kvalité.
Vilken person som helst kan på eget initiativ arrangera en utbildning för goda män i studieförbundens regi. Ett fåtal kommuner håller själv i kursinnehållet, men låter bildningsförbund organisera det fysiska kring utbildningen. De allra flesta utbildningar är summariska och brister i förståelsen för huvudmännens sjukdomstillstånd och olika diagnoser. Detta intygas av merparten av de intresseorganisationer som har medlemmar med behov av välutbildade goda män.
En stor del av dagens gode män saknar en rudimentär godmansutbildning. En del överförmyndare nöjer sig med att bjuda in aspiranter till ett par kvällsmöten för information hos överförmyndaren, för att sedan bli godkänt som god man. Man skickar medvetet ut dessa i godmansträsket utan att blinka, ett sådant handlande borde vara förbjudet.
Inte nog med att myndigheterna sviker i utbildningsfrågan, de flesta ersätter heller inte de gode männens kostnader för eventuella kursavgifter och studiematerialet som normalt uppgår till cirka 3 000 kronor.
Ytterligare en brist i utbildningarna är att goda män inte tillräckligt upplyses om att uppdraget många gånger tvingar den gode mannen att överklaga felaktiga och tvivelaktiga beslut fattade av vården och andra myndigheter. Dessa överklaganden tenderar att bli fler, mer omfattande och mer komplicerade.
Jag har i ett nationellt projekt varit i kontakt med aktuella myndigheter – regeringens utredare, SKR (Sveriges Kommuner och Regioner), länsstyrelsen i Falun (samordnar övriga län) och Föreningen Sveriges Överförmyndare – i ett försök att engagera myndigheterna genom att lägga grunden till en kvalitetssäkrad utbildning – men möttes av ett totalt ointresse.
Goda män försöker dagligen kämpa för sina huvudmäns (den som har en god man) rättigheter. Allt för många känner sig överkörda och misshandlade av myndigheter, vården, rättsväsenet och inte minst av överförmyndarna. Den bristande utbildningen gör att över 10 000 goda män lämnas ensamma i sitt förvärv. De förväntas agera professionella projektledare för sina huvudmän inom områdena bevaka rät, förvalta egendom och sörja för person.
Gode män ska ensam övervaka och kämpa för att huvudmannens intressen tillgodoses inom alla områden i samhället. Det gäller kommunernas alla sociala tjänster, vårdapparatens olika insatser, försäkringskassans utbud av olika bidrag, assistansbolagens många gånger tvivelaktiga leveranser, skattemyndigheterna, kronofogden och sist men inte minst vissa överförmyndarnas något nonchalanta attityd och många gånger rent oförskämda behandlingar av goda män.
Allt detta utan att få genomgå en kvalitetssäkrad nationell utbildning för uppdraget.