Vi ska inte betala direktörernas kris
I slutet av april meddelade AB Volvo att ytterligare 1 500 får gå från deras fabriker i Sverige. Några veckor tidigare delade företaget ut fyra miljarder kronor till ägarna. Mönstret går igen i storföretag efter storföretag, norrbottniska SSAB och LKAB är inga undantag. De arbetare som skapat vinsterna under de goda åren får gå medan ägarna och direktörerna fortsätter med miljardutdelningar och bonusfest.
Foto: Rolf Höjer / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots att alla förutsättningar finns för en generaloffensiv mot direktörerna och deras regering så är tystnaden öronbedövande både från den politiska och fackliga oppositionen. Förklaring är lika enkel som osmaklig.
Socialdemokraterna och LO-ledningen är själva insyltade i bonuskulturen och har mer gemensamt med näringslivseliten än jobbarna på golvet. Detta kan symboliseras av Olle Ludvigsson, Socialdemokraternas andranamn på EU-valsedeln.
Han har som Metalls klubbordförande på Volvo Lastvagnar inte lyft ett finger för att mobilisera till kamp för att försvara jobben och ifrågasätta varsel. I stället har han som representant i Volvos styrelse röstat för att dela ut fyra miljarder till ägarna av det krisdrabbade företaget!
För Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar en plats i Mona Sahlins eventuella framtida regeringsknä viktigare är alla politiska frågor. "Vi är beredda att kompromissa om allt", sade Lars Ohly talande i höstas.
I alla länder i Europa rasar stödet för de regeringar som lägger krisens bördor på arbetarna medan direktörerna går fria. I Sverige har den politiska oppositionens oförmåga tillsammans med den fackliga ledningens passivitet bäddat för regeringens helt oförtjänta revansch i opinionen.
Med sådan opposition är behovet skriande av ett alternativ. Därför deltar Rättvisepartiet Socialisterna i uppbygget av ArbetarInitiativet - antikaptialistiskt EU-motstånd för jobb, välfärd och klimatet. ArbetarInititiativet, som ställer upp i EU-valet, samlar socialister och arbetare som står för en kamplinje mot krisen.
Nedskärningar i vård och skola är ingen naturlag men för att hindra en välfärdsslakt krävs massiva protester mot regering och kommunpolitiker som prioriterar sig själv och den ekonomiska eliten före "folkets väl".
Varsel är inte oundvikliga men det krävs demonstrationer och till och med strejker för att pengarna ska gå till vidareutbildning, avtalspension, kortare arbetstid etc i stället för att göda redan välgödda.
Begynnande protester av lärare i Luleå, vårdanställda i Västernorrland, gruvisar i Malmfälten visar vägen. Kämpande och demokratiska fackföreningar och ett nytt arbetarparti är nödvändiga för att försvara jobb, välfärd och klimat i krisen. ArbetarInitiativet är ett steg i den riktningen.