Vilken ska bort?
I barnprogramsklassikern "Fem myror är fler än fyra elefanter" från 1970-talet ställde Brasse Brännström ofta frågan "Vilken ska bort?". Samma fråga kan med rätta ställa sig i sam-band med den politik som förs kring det som finns kvar av Sveriges försvar.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
USA:s plats som supermakt är inte längre oomtvistad. Kopplat till detta faktum är den potentiella oroshärd som en ökad exploatering av råvarutillgångarna i Arktis kan komma att skapa.
Sett mot denna bakgrund är det obegripligt hur regeringen kan förespråka en ekonomisk inriktning för Försvarsmakten som innebär en fullständig nedläggning av allt försvar av det egna territoriet och där inte ens ett redan nu litet hemvärn kommer att kunna finnas kvar.
Sverige behöver i dag inte det tidigare stora invasionsförsvaret eftersom vi inte just nu lever under något hot om en fullskalig invasion.
Vad vi däremot måste säkerställa är en möjlighet till återtagande av en godtagbar försvarsförmåga om läget i vår omvärld kräver det.
I dag har vi ingen sådan kapacitet eftersom nästan inga unga män och kvinnor längre får ens en grundläggande militär utbildning.
Än värre är att tron på att landet kan och ska försvaras mot alla angrepp genom den nu förda politiken utarmas med följden att vi, vid ett behov av återtagande inte kommer att hitta några män och kvinnor som är villiga att riskera sina liv för landets frihet.
Vi ser redan i dag att förtroendet för
Försvarsmakten är mycket svagt och än
svagare lär det bli i takt med att de sista
resterna av folkförsvaret försvinner och helt ersätts med en liten kår av yrkessoldater med uppgift att medverka i diverse expeditioner till länder långt bortom våra gränser.
För att återställa tron på att Sverige kan och ska försvara sin fred och frihet behöver landet en politisk ledning som vågar slå fast att vi inte kan förvänta oss att leva i evig fred och att vi måste vara redo att möta hot mot vårt land.
Vi behöver också en ledning som tror på det svenska folkets förmåga att försvara sig självt och som inte förlitar sig på osäkra
allianser och högteknologi.
Vad vi inte behöver är en ledning som bortser från realiteterna runt våra gränser och som värderar deltagande i till övningar förklädda militära sammankomster för inbördes beundran högre än de återstående resterna av Sveriges förmåga att försvara sig självt.
För att avslutningsvis anknyta till frågan
i inledningen kan vårt resonemang sammanfattas med att vårt land i dag behöver en ledning som vill föra en tydlig politik med målet att försvara landet och vad som måste bort är den försvarspolitik utan mål och mening som bedrivs i dag.