Vill vi ha den nya insatskrigsmakten?
Försvar i användning!Detta är den etikett som försvarsberedningen satt på sitt betänkande. Med stolthet över beskrivningen och med glädje över enigheten.
Foto: Gunnar Lundmark / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det minsta man kan begära av försvarsberedningens politiker, om de ska vara ärliga, är att de döper om sina nya insatsstyrkor till Krigsmakten.
Vidare ska de erkänna att de opåkallat avstått från Sveriges 200-åriga option att stå utanför stormakternas militära kamp och att de då alldeles i onödan provocerar Ryssland.
Det är i onödan därför att 25-30 av de miljarder försvarsberedningen handskats med skulle relativt enkelt kunna ha använts för en försvarsmakt (inte insatsstyrkor) som kunnat avhålla alla stormakter från angrepp. Vi behöver inte kunna slå en stormakt, men vi kan vara alla stormakters "sura rönnbär".
Det är ett stort nederlag för politikerna att de förvägrar alla svenska medborgare plikten att försvara vårt land.
Det låter vackert och starkt att gemensamt och tillsammans kunna jaga terrorister och göra militära insatser i färmmande land. Men vilken svensk försvarsförmåga erbjuds gemenskapen om vi tillsammans ska försvara Sverige? Platt intet annat än naiva ord.
Inte ens Hemvärnet får behålla sitt namn och sina uppgifter.
Man leker med ord och påstår att insatsstyrkorna inte är ett yrkesförsvar.
Svenska folket vilseleddes under 1990-talet, då riksdagen fattade beslut om ominriktningen, stålbadet. Vi trodde att Sverige skulle få ett billigare och inte lika ambitiöst försvar som 1960-talets invasionsförsvar.
Nu vill politikerna i stället helt utplåna försvaret och skaffa sig ett eget instrument för internationella insatser. Man baxnar!
Vi ska inte underkänna vår svenska demokrati på grund av att några politiker från alla kanter klantar sig. Försvarsberedningen har haft till uppgift att följa hur 1990-talets stålbadspolitik fullföljs. Beredningen skulle inte pröva politikens lämplighet.
Beredningen är sammansatt av ledamöter och experter som är inbitna "stål-badare", kompletterat med unga oerfarna ledamöter vilkas meriter mest synes bestå i att de inte förstått hur det kalla krigets svenska neutralitetspolitik stärktes
och inte sveks av det amerikanska stöd den fick.
Om demokratin ska fungera återstr nu att pröva om den av försvarsberedningen prisade stålbadspolitiken även har folkets förtroende. Vill vi verkligen ha denna nya insatskrigsmakt? Nu prövas demokratin.