Vinstpengar till bygden
Foto: Thord Nilsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu satsar många landsbygdskommuner och byar på vindkraftverk. Och den här gången ska vi inte låta bygderna exploateras utan att de får rimliga ersättningar.
Det finns redan en etablerad nivå för arrendet till markägare på cirka fyra procent av bruttointäkterna. Men vindkraften påverkar omgivningen långt utanför den enskilde markägaren.
I dag är det långt ifrån självklart att bygden kompenseras för konsekvenserna av ett liv med flera hundra vindsnurror i närområdet. Därför måste en ersättning även avsättas till bygderna som berörs.
Det kan vara skillnaden mellan avveckling och utveckling.
Hela Sverige ska leva arbetar därför tillsammans med bygder, kommuner, exploatörer och myndigheter. Målet är vindkraftsåterbäring till bygderna.
Det finns flera bra exempel på hur en hållbar återbäring kan se ut. Ett exempel är Sollerö Sockenförening som skrivit avtal med Vindkompaniet, om de åtta snurror som finns på fastlandet väster om Sollerön. Där får bygden 0,5 procent av bruttoproduktionen i återbäring, vilket år 2010 betydde att Sockenföreningen fick 186 000 kronor till det lokala föreningslivet, service, turismutveckling med mera.
En annan modell är en vindbonus som Stena Renewable AB använder sig av. Vindbonusen är fastlagd till 10 000 kronor per verk och år, jämförbart med cirka 0,25 procent på bruttoproduktionen.
I Jämtland finns föreningen "Förenade Vindbyar" med nästan 300 medlemmar vilka representerar 50 byar i ett vindparksområde som sträcker sig över fyra kommuner och två län. I detta område planerar Statkraft SCA Vind AB, SSVAB, att bygga 455 verk.
Fyra andra projektörer planerar att bygga ytterligare 100 verk. Här föreslår Förenade Vindbyar en ersättning där 60 procent avsätts till en bygdeutvecklingsfond och 40 procent till en kreditgarantifond för ändamål som utvecklar bygden.
I Jämtland har även Kommunförbundet tillsammans med sina kommuner skrivit landets första vindkraftspolicy. De anser att medlen ska nyttjas i de bygder som berörs. Kommunförbundets hållning är att minst en procent av bruttoproduktionen ska gå till bygdeåterbäring.
Hela Sverige ska leva tog tidigt ställning för en ersättningsnivå till berörda bygder på minst 0,5 procent av bruttointäkten, men ställer oss naturligtvis positiva till Jämtlands kommunförbunds krav på en högre ersättning.
Vi noterar också med glädje att exploatörerna allt mer börjar inse att bygdeåterbäring är kostnadseffektivt. Det skapar lokalt intresse och engagemang, vilket underlättar både byggprocesser, bevakning och underhåll.
Hela Sverige ska leva jobbar nu för att ta fram nationella rekommendationer. Målsättningen är att dokumentet ska vara klart i sin helhet innan årsskiftet och att det ska ge stöd och vägledning för rättvis och effektiv vindkraftsåterbäring till bygderna.