µ Svar till Tommy Waidelich, NSD Debatt den 12 september.
Vi blir ständigt "uppläxade" av den sittande regeringen att det är arbetslinjen som är gällande. Arbete före bidrag. Arbete ger frihet. Så Waidelich fortsätter på samma refräng, ung modern Socialdemokrat som han är.
Men då undrar jag stilla, har det inte alltid varit så? Att jobba och göra rätt för sig är en fundamental drivkraft som de allra flesta av oss besitter, och vad beträffar försörjningsstödet som det nu så fint heter, som inte i första hand ska betalas ut vid arbetslöshet, så förstår inte jag vad det stödet då ska heta.
Det verkar som att Socialdemokraterna gått på myten, den som Alliansen "skapat" att byter man bara ut ett gammalt ord mot ett nytt, så får det plötsligt en helt annan betydelse.
Waidelich är som sagt ung och modern, men dock en harhjärtad Socialdemokrat som gärna sneglar till höger och värnar om arbetslinjen för att spela tuff, och som tror att han på detta sätt vinner sympatier. Men det är dömt att misslyckas.
Den Socialdemokratiska politiken står grundmurad, den ska kännas som en trygg och säker famn att vila i och vara verklighetsnära. Solidaritet, jämlikhet och rättvisa är och förblir dess ledord, de blir aldrig omoderna.
Ni Socialdemokratiska politiker, ni måste våga mer än så här. Vi måste alla våga se, nu när dimmor av lögner och fina ordbruk skingrar sig och vi skönjer verkligheten som den är.
I dag är det siffror och staplar som talar om hur Sverige mår, men bakom alla dessa finns människoöden, som bokstavligt talat hamnat utanför. Vi har ett dolt samhälle i dag.
Ni måste våga utmana den sittande regeringen, som tycks få "härja fritt" och inte tugga samma fraser som de.
Ni har inte ett vinnande recept så här långt.