Wikileaks avslöjanden kan komma att förändra allmänhetens syn på utrikespolitiken i grunden. Det har helt enkelt blivit svårare för makten att avfärda skenheligheten inom utrikespolitiken. En av dem som har hamnat i blåsväder är Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin.
Urban Ahlin hade flera kontakter med den amerikanska ambassaden efter den socialdemokratiska valförlusten 2006. Urban Ahlin öppnade sig mer än vad som nu visat sig vara hälsosamt för hans egen politiska karriär.
Vid ett möte den 14 november 2007 tvivlade Urban Ahlin på Socialdemokraternas förmåga och sa att partiet förlorat kampen om idéerna. Enligt den efterföljande amerikanska ambassadrapporten berättade Urban Ahlin att Socialdemokraterna möjligen kunde vinna valet 2010 genom den borgerliga regeringens skandaler.
Själv förnekar Urban Ahlin att det skulle röra sig om någon medveten strategi att smutskasta den borgerliga regeringen inför valet 2010.
Själv blev jag högst förvånad när jag blev uppringd av Urban Ahlins sekreterare i november 2006. Dagarna före samtalet hade jag haft en debattartikel publicerad (SvD, 13/11) som kritiserade utrikesminister Carl Bildts delaktighet i Lundin Petroleums jakt på olja och gas i det av Indonesien ockuperade Västpapua.
I över 20 år har jag engagerat mig i och försökta väcka intresse för konflikten i Västpapua. Urban Ahlins inbjudan till riksdagen är första och enda gången en politiker kontaktat mig för att, som det först verkade, få information om konflikten.
Det blev en effektiv kur mot utrikespolitisk naivitet.
Under vårt möte blev det allt tydligare att Urban Ahlins plötsliga intresse för mina kunskaper inte hade något med Västpapua att göra, utan det var kritiken mot Carl Bildt och chansen att plocka partipolitiska poäng som var det viktiga.
Under de år som följde efter vårt möte hade Urban Ahlin utmärkta möjligheter att som oppositionspolitiker lyfta fram förtrycket och dödandet i Västpapua. Så skedde inte. Från Urban Ahlin hördes inte ett ord (Ahlin får mer än gärna visa att jag har fel).
På okända konflikter vinner man inte många röster och när det gäller Carl Bildt hade Urban Ahlin mer "effektiva skandaler" att sikta in sig på än Bildts affärer i Västpapua.
I dag är mitt möte med Urban Ahlin kanske främst ett exempel på Socialdemokratins grundläggande problem: Det viktigaste är att vinna makten, inte rättvisa och solidaritet med de förtryckta och marginaliserade.
Genom Wikileaks avslöjanden ökar chanserna för allmänheten att ta del av hur dubbelmoralen ser ut inom utrikespolitiken. I bästa fall leder det till politiker som i högre grad sätter politiken i främsta i rummet, inte makten och egenintresset.
I grunden är det en fråga om liv och död.