FRA-lagen blottar demokratisk brist
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För min del anser jag det vara en styrka att kunna ändra sig, när man i debatt får klart för sig tidigare okända fakta. Det många syrliga kommentatorer missat, är att de som offentliggjort sitt motstånd till FRA-lagen efter riksdagsbeslutet var utkvittade vid omröstningen. Det visar på en brist i riksdagens rutiner.
Motivet för utkvittning är att balansen mellan "blocken" inte ska rubbas av slumpmässig frånvaro. Det förutsätter dock att alla riksdagsledamöter är lojal röstboskap, och inte kan ha en åsikt som avviker från partigruppens. Trots den (för demokratin skadliga) centralstyrning som förekommer i dagens politik, så borde samvetsröstning ses som legitimt. Varför skulle vi annars rösta på personer? Speciellt borde det vara naturligt att rösta efter eget samvete och ideologi i frågor som inte varit uppe i en valrörelse eller i valprogram! Som FRA-frågan.
FRA-lagen, som röstades igenom i juni, visar hur alltför många ledande politiker har låtit den ideologi, som partierna ändå i grunden står (stått?) för, komma långt i bakgrunden, överskuggad av maktfrågan. Inget av Allianspartierna har i sin tidigare politik agerat för att tillåta integritetskränkande åtgärder. Tvärtom.
De var motståndare till de förslag som dåvarande justitieministern Thomas Bodström framförde om övervakning av kabeltrafiken. Att så kapitalt överge en ideologisk ståndpunkt är inte bra för demokratin. Att ändra sig i en sakfråga för argument, det är en sak, men att byta ideologi, det ger skapar politikerförakt.
Ännu en aspekt framfördes i Gefle Dagblad den 28 juli. Där betonas att det är helt uppenbart att det främst är FRA själv som drivit på för att få ökade befogenheter. Två försvarsministrar har helt gått på FRA-byråkratins önskemål. Myndigheterna ska ju verkställa politiskt fattade beslut, men i verkligheten är de i stället mer intresserade av att själva påverka politiken!
Genomtrumfandet av FRA-lagen är ett praktexempel på det. FRA:s generaldirektör, en i frågan extremt jävig person, är den som oftast uttalar sig till förmån för ökade befogenheter. FRA har också försökt blanda bort korten genom att dra fram gamla exempel som inte på något sätt är tillämpbara.
FRA-ledningen illustrerar att omdöme är en bristvara inom FRA, vilket dock knappast kan vara en nyhet. Det blir alltmer uppenbart att FRA-frågan är ett skolexempel på byråkratmakt där det drivs ett spel bakom ryggen på folkvalda och allmänhet.
Det förefaller mig som att det blir allt tydligare att det inte räcker med att FRA-lagen avskaffas, utan FRA som institution bör avvecklas. Det underrättelsebehov som finns kan då tillgodoses genom en ny organisation som inte har som mål att styra politikerna utan tar hänsyn till medborgarnas krav på integritet och andra demokratiska värden.
Men då måste ledande politiker stå upp för de demokratiska värden de blivit valda för att försvara. De måste återta initiativet från makthungriga byråkrater.