Det är en sorglig syn att varje sommar se kraftiga, tjocka sjok av blommande alger driver fram över Östersjön. Det är en varningsklocka som regelbundet ringer den här tiden på året.
Från att ha varit ett klart, orört och näringsfattigt hav har Östersjön gått till ett övergött tillstånd som bara kan beskrivas som en permanent kris. Det hotar inte bara vår natur utan riskerar också tillvaron för alla oss 85 miljoner människor som bor kring havet.
Till viss del vet vi vad problemen härstammar från. Under årtionden har alltför stora mängder av bland annat kväve och fosfor tillförts Östersjön genom avrinning. Framsteg har gjorts sedan 90-talet med att få ner utsläppen av övergödande ämnen och den svenska regeringen har visat att de tar problemet på allvar.
Under det innevarande svenska ordförandeskapet för Östersjöstaternas samarbetsorgan, HELCOM, har Andreas Carlgren satt upp en ambitiös miljöagenda. Östersjömiljarden och den miljöfond som Sverige tillsammans med Finland nyligen instiftat är andra bra initiativ.
Just samarbetet mellan länder för att få fram mer kunskap om hur övergödningen påverkat ekosystemet och komma fram till konkreta beslut måste stärkas. Att alla länder kring Östersjön gemensamt tar tag i frågan är ett praktexempel på mervärdet av europeiskt samarbete. Tillsammans kan vi kraftsamla och få fram ordentligt med resurser i form av pengar och forskningsprogram.
Det är därför jag i Europaparlamentet har förhandlat fram det så kallade BONUS-programmet - närmare en miljard till miljöforskning om Östersjön. Programmet utformades förra året och drar nu igång med 500 forskare från de åtta EU-medlemsstaterna kring Östersjön.
Låt oss se algblomningen som den varningsklocka den är. Östersjön är på väg att bli ett dött hav. Om vi inte tillsammans ökar vår kunskap och våra resurser för att rädda havet kan det snart vara för sent.