Det märkliga är dock att Sveriges mest utredda fråga (Maria Stenberg på Facebook) inte presenterat ett enda alternativ till Region Norrland.
Utredarna har inte ens försökt göra en enda analys av de negativa konsekvenser som kommer att drabba glest bebyggda områden och tidigare residensstäder som Luleå och Östersund.
Inte heller någon analys av urholkad regional demokrati med ökat avstånd mellan väljare och yrkespolitiker – och dessutom färre lokala fritidspolitiker.
Jag ska här försöka ge några alternativ, grundat enbart på sunt förnuft och 45 års erfarenhet med bevakning av politik och näringsliv i norra Sverige.
I stället för Region Norrland – skapa Regionförbundet Norrland bestående av fyra självständiga regioner, varav Region Norrbotten är en!
Regionförbundet Norrland med en miljon invånare och tung exportindustri kan uppträda som en stark enhet gentemot riksdag, regering och nationella myndigheter i utvecklingsfrågor och andra statligt finansierade frågor.
Varje enskild region ansvarar dock för sin egen sjukvård inklusive primärvård och sjukhus. Specialistvården regleras med avtal mellan självständiga regioner. Region Norrbotten kan köpa specialistvård vid Umeå universitetssjukhus, som man gör redan idag.
Skulle Umeå inte klara kvaliteten eller begära orimligt högt pris så kan Norrbotten begära offerter från Karolinska i Stockholm eller Sahlgrenska i Göteborg.
Kommunikationer för patienter till båda dessa universitetssjukhus är betydligt bättre – och ofta billigare – än till Umeå.
Avtalsbunden specialistvård är en stor fördel. Det gör Region Norrbotten till köpare med en kvarts miljon potentiella användare, högintressant för universitetssjukhus som behöver öka intäkterna. Där kan stora pengar sparas i Norrbotten.
I Maria Stenbergs Region Norrland är Norrbotten bara en utkant där en röstmaximerande majoritet av politiker från regionens centrum i första hand uppfyller sina lokala väljares önskemål och där de ekonomiska underskotten är enorma.
Ett annat alternativ är att studera det finska systemet med 160 kommunala hälsocentraler, 20 sjukvårdsdistrikt bestående av samverkande kommuner som driver sjukhus och köper högspecialiserad vård från fem universitetssjukhus. Äldreomsorg och primärvård har samma huvudman. Några landsting finns inte. Gissa om det sparar pengar!
Ett tredje alternativ kan vara att utreda förstatligad sjukvård.
Dessutom – det är hög tid att sjukvården i Norrbotten kastar politiska skygglappar och söker kompetens från näringslivet när det gäller ledningsorganisation. Sjukvården på golvnivå har redan, så vitt jag förstår, rationaliserats till bristningsgränsen.
Besöker man det stora landstingshuset i Luleå och lyssnar till enskilda läkare och sköterskor så får man inte precis någon bild av en platt, effektiv ledningsorganisation som gör sjukvården till en attraktiv arbetsgivare.