Den politiska hösten i Norrbotten har präglats av oro och kaos i landstinget. I valrörelsen pekade Vårdalliansen, bestående av Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet, ut en politisk riktning som vi såg skulle stärka och förbättra hälso- och sjukvården. Trots att vi tillsammans med Norrbottens Sjukvårdsparti lyckades göra ett bra val gav väljarna oss inte tillräckligt med stöd för att vi skulle kunna bilda en ny majoritet.
Från Moderaterna har vi under tiden från valet pekat och varnat för det svåra parlamentariska läget landstinget befinner sig i. Sittande majoritet bestående av Socialdemokraterna, Västerpartiet och Miljöpartiet har enbart ett mandats övervikt och det gör det extra viktigt att hitta breda överenskommelser. När Kenneth Backgård (NS) och jag valdes till landstingsstyrelsens presidium i november var vi övertygade om att det fanns förutsättningar för breda politiska lösningar.
Det extra fullmäktiget omöjliggjorde en samförståndspolitik. Risken var också uppenbar för att eventuella rättsliga överklaganden avseende nytt presidieval skulle lägga en våt filt över landstingets möjligheter att bedriva en offensiv sjukvårdspolitik under lång tid. För oss moderater blev det då nödvändigt att ta ansvar för den uppkomna situationen och släppa fram en ny landstingsledning och på så sätt undvika politisk härdsmälta.
Jag tror att alla förstår att jag hellre hade suttit kvar som vice ordförande i landstingsstyrelsen, men vi såg inga andra alternativ än att på detta sätt ta ansvar och möjliggöra en fungerande landstingsstyrelse. Det kommer att krävas politiskt mod och handlingskraft från både de rödgröna och oss i den borgerliga oppositionen för att klara de stora utmaningar som väntar runt hörnet. Respektive partis förmåga att ta ansvar i denna kris-situation kommer nu att sättas på prov.
Den allra största utmaningen som vi har som landsting är att lyckas vara en attraktiv arbetsgivare. Personal med rätt kompetens är en av de viktigaste faktorerna och helt avgörande för att tillhandahålla en väl fungerande sjukvård med hög kvalitet. Den centrala frågan är hur vården av de mest sjuka äldre samt patienter med cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar, stroke, diabetes eller demens ska utvecklas. Åtgärder för att erbjuda ett tryggt omhändertagande och god omvårdnad i övrigt för att minska inflödet till sjukhusens akutmottagningar och risken för onödiga inläggningar i sluten vård måste ges högsta politiska prioritet.
I den allmänna debatten är det lätt att tro att all politik handlar om att torpedera motståndarnas förslag och åsikter när det i själva verket handlar om att opinionsbilda och vinna gehör för sina förslag. Jag är övertygad om att huvuddelen av norrbottningarna vill att politikerna i landstinget tar ansvar och ser till att hälso- och sjukvården fungerar.