Även om Decemberuppgörelsen den 27 december mellan sex riksdagspartier (S, MP, M, FP, C, KD) ger en regering möjligheten att regera i minoritet och undvika regeringskris, är många överens om att den skapar problem långt över vad föreställningen om demokrati handlar om.
Förutom att statsminister Löfven, återigen bryter mot utfästelser vilket strider mot all önskvärd trovärdighet, gör även allianspartierna det genom att ingå detta avtal.
Det finns flera allvarliga aspekter med uppgörelsen, vilket många vittnar om allt ifrån statsvetare, politiker, debattörer och medborgare.
När demokratin och parlamentet fungerade enligt intentioner med regeringsformen, där parlamentet med oppositionen i högsta grad agerade, beslutade och röstade med utgångspunkt till den egna politiken (opposition) och enligt det val väljarna gjort i förtroende till ledamöterna i riksdagen, förlorade regeringen omröstningen om den ekonomiska politiken.
Detta faktum hade normalt resulterat i att statsminister avgår med regering, följd av en talmansrunda ifråga om alternativ regering eller nyval, vilket statsminister Löfven utfäste efter budgetnederlaget i riksdagen den 3 december.
Men i sista stund frångår regeringen dessa grundläggande demokratiska principer och hastigt presenteras (den 27 december) en bred politisk uppgörelse mellan nämnda sex riksdagspartier exklusive SD och V.
Med uppgörelsen blir det en helt ny situation där ledamöterna (även framtida) i parlamentet blir bundna på förhand under två mandatperioder fram till 2022 att följa vissa principer och det i sig förändrar den demokratiska aspekten.
Ett allvarligt demokratiskt dilemma uppstår i och med uppgörelsen, vilket man bör ställa mot grunderna i parlamentarismen och styrningen av staten.
Några av följderna med uppgörelsen om den tillämpas tolkas som:
4 avsaknad oppositionspolitik.
4 avsaknad att bygga majoritet i parlament eller riksdag.
4 istället ska regeringen i minoritet kunna få igenom sin ekonomiska politik i parlamentet genom en passiv opposition som inte röstar mot eller för sin egen övertygelse.
Många menar att Sverige i och med uppgörelsen är en demokratur, inte en demokrati.
En demokratur är en form av skendemokrati, där en mindre maktelit får makt som överskuggar demokratin, vilket de flesta medborgare inte vet eller vill förstå.
Vilhelm Moberg, känd författare och journalist skrev 1965 i artikel följande om demokratur:
”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock ska tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”
Är Decemberuppgörelsen förenlig med demokratin, grundlagen och regeringsformen?